BB.. skriver man det tänker väl ingen på stället där barn föds längre.
Big Brother.
Världens sämsta program. 
Ofta brukar man ju älska att hata saker. Så är det inte i detta fall.
Faktum är att jag hatar att älska det. Varför tycker jag om ett sånt skitprogram? Det känns som en uppdatering av The Sims fast man nu inte får inreda huset själv. I huset bor massa uppmärksamhetssökande människor. Ja, det kan väl ingen säga emot? De vill ha uppmärksamhet. Fyll ett hus med attentionwhores och det blir underhållning. 
Men konceptet liksom. Hur simpelt är det inte? Sätt upp filmkameror i varenda vrå i huset. Sätt in ett par människor. Ta några normala men mest galningar (som till slut kommer förvandla de normala till freaks). Ta sedan bort allt de gillar, så som cigg. Dramaaa..

Sen finns det faktiskt vissa som jag inte vet namnen på. Jag har iofs inte kollat sen det startade men ändå. Man vet ju vilka de flesta är. Men sen är det någon tjej med glasögon och någon kille med lockigt hår. Alltså vad gör de ens där? Är de verkligen där hela tiden? Och isåfall, hur passiv får man vara? 

Det som aldrig går att lita på när det kommer till attentionwhores är väl... allt?
Det finns ingen chans att Gurkan är sitt rätta jag, eller?
Det känns som Martin spelar mycket snällare än vad han är.
"Hunken" (kan inte hans namn och tycker inte att smeknamnet passar) verkar halvt lost.
Katerina, lärare? Inte till något av mina framtida barn iallafall (ja, det finns ett liv efter bb-huset)...
Roza, väx upp och SLUTA LIPA ÖVER NICKY.
Sonia säger själv att hon kastar kniv på sin bror när de bråkar. Mm jag vill sova i samma hus som dig.
Rodney, imponerade tal om att 25% av alla män föds med en otrohetsgen. Tyvärr (för Rodney) ganska tveksamt, men det skulle ju förklara en hel del.
Det är ju ganska underhållande.. Fast jag skäms över att jag tycker det. Men nu vet ni det iallafall.

Big Brother - jag hatar att älska det.