Lusingen
Nicole har lyckats fa loss, igen. Stackarn.
Doris, Denise och jag ar alla skitoroliga att vi har det. Alla kanner tydligen inte av det, sa vi borjade titta i varandras harbottnar. Denise tycker da att hon ser en lus i Doris har (vilket skulle vara kaos eftersom hon har rastaflator och inte kan kamma ut dom..). Doris borjar skrika och jag och Denise hoppar bakat i skrack for att de ska attackera oss. Sentyckte jag synd om Doris som hade panik sa jag tittade och sag att det bara var en bit kokosnot (hon har nagon sorts kokonotsinpackning som lamnar kokonotsbitar i haret).
Sen tittar vi oss omkring och inser att typ 15 barn vralglor pa oss. Da borjar jag saklart skratta sa mycket att jag gar runt dubbelvikt.
Men vi ar faktiskt inte sa pepp pa att fa loss. Jag och Denise satter upp vara har men det ar varre for Doris som har rastaflator. De amerikanska tjejerna, Abby och Amanda, har haret lost nerslappt varje dag..
Usch jag vill verkligen inte ha loss. Uuuurk.
Nu ska jag nog faktiskt ta en liten tupplur. Ingen rolig online sa har inget att gora och ar forovrigt ratt trott sen gardagen.
Vi var pa San Pedro mall for att titta pa Breaking dawn men den visades inte an :(
Vi at mcd i Cartago innan vi akte till SJ. Jag och Denise at en ny sorts hamburgare.
- I think I'm gonna take Nifica. Whatever that is. Mc nifica.. OH I GET IT!
Sen at jag godaste chokladmoussen ever pa San pedro mall. Och Amanda at den storsta bullen jag sett i hela mitt liv.. Den var massiv. Med glasyr pa. Galet!
Nar vi skulle aka hem sa blev det inte riktigt som tankt. Nar vi kom ut sag vi hur massvis med motorcyklister blockerade hela rondellen. Den rondellen var saklart Cartagobussarna tvugna att aka igenom. Det var en protest for att de hojt skatten for motorcyklar. De blockade hela skiten hur lange som helst. Till slut lyckades bussen vi satt pa kora in pa en mindre gata och kora varldens omvag. En bussresa som ska ta 40 minuter tog runt 2 timmar. Great! Speceillt eftersom Abby och Amanda skulle undervisa i engelska hemma i Cartago.
Jag och Amanda satt och pratade om hur situationen ar har och vad andra volontarer rakat ut for. Nar vi kom fram till Cartago var det morkt och vi forsokte fa en taxi..
- Wow, I'm so glad that we had that conversation right before we got off the bus...
Powernap folket! Ciao!
Doris, Denise och jag ar alla skitoroliga att vi har det. Alla kanner tydligen inte av det, sa vi borjade titta i varandras harbottnar. Denise tycker da att hon ser en lus i Doris har (vilket skulle vara kaos eftersom hon har rastaflator och inte kan kamma ut dom..). Doris borjar skrika och jag och Denise hoppar bakat i skrack for att de ska attackera oss. Sentyckte jag synd om Doris som hade panik sa jag tittade och sag att det bara var en bit kokosnot (hon har nagon sorts kokonotsinpackning som lamnar kokonotsbitar i haret).
Sen tittar vi oss omkring och inser att typ 15 barn vralglor pa oss. Da borjar jag saklart skratta sa mycket att jag gar runt dubbelvikt.
Men vi ar faktiskt inte sa pepp pa att fa loss. Jag och Denise satter upp vara har men det ar varre for Doris som har rastaflator. De amerikanska tjejerna, Abby och Amanda, har haret lost nerslappt varje dag..
Usch jag vill verkligen inte ha loss. Uuuurk.
Nu ska jag nog faktiskt ta en liten tupplur. Ingen rolig online sa har inget att gora och ar forovrigt ratt trott sen gardagen.
Vi var pa San Pedro mall for att titta pa Breaking dawn men den visades inte an :(
Vi at mcd i Cartago innan vi akte till SJ. Jag och Denise at en ny sorts hamburgare.
- I think I'm gonna take Nifica. Whatever that is. Mc nifica.. OH I GET IT!
Sen at jag godaste chokladmoussen ever pa San pedro mall. Och Amanda at den storsta bullen jag sett i hela mitt liv.. Den var massiv. Med glasyr pa. Galet!
Nar vi skulle aka hem sa blev det inte riktigt som tankt. Nar vi kom ut sag vi hur massvis med motorcyklister blockerade hela rondellen. Den rondellen var saklart Cartagobussarna tvugna att aka igenom. Det var en protest for att de hojt skatten for motorcyklar. De blockade hela skiten hur lange som helst. Till slut lyckades bussen vi satt pa kora in pa en mindre gata och kora varldens omvag. En bussresa som ska ta 40 minuter tog runt 2 timmar. Great! Speceillt eftersom Abby och Amanda skulle undervisa i engelska hemma i Cartago.
Jag och Amanda satt och pratade om hur situationen ar har och vad andra volontarer rakat ut for. Nar vi kom fram till Cartago var det morkt och vi forsokte fa en taxi..
- Wow, I'm so glad that we had that conversation right before we got off the bus...
Powernap folket! Ciao!
Kommentarer
Trackback
