Nyss hade jag min forsta hejdalektion med min tokiga Grade 2. Det finns en tjej som skriker heeeeeeeeela tiden.
Jag ville ta ett gruppfoto langst bak i klassrummet. Nar barnen har gatt bak dit sa far jag och Alex ploga oss fram for att lyfta upp fyra killar som lagt sig pa golvet. Alla trillade pa dom och det blev en massiv hog med barn. Nar alla stod upp borjade de puttas. Suck.
Alex: Do you think this is a good way to take a picture..?
Dagens dummaste fraga. Tror han att jag tyckte det var bra att alla puttades och trillade..?
Resultatet blev ett nagot anstrangt leende fran min sida da jag forsoker halla balansen med alla ungar bakom mig som pressar framat for att komma nagra centimeter narmre kameran. Bless them.


Det ar konstigt i de sma klasserna. Det ar inte alltid den som sager allt ratt hela tiden blir favoriten. Det ar inte alltid de som uppfor sig som man gillar mest. I denna klassen till exempel. Killen som alltid far sta langst bak i klassrummet har nagon charm som de andra inte har. Han stokar, bokar och blir alltid utskalld av Alex. Jag skulle aldrig kunna gapa pa honom. Aven om han inte uppfor sig. Delvis for att jag inte anser att gapandet hjalper eftersom han fortsatter stoka.
Han ar alltid glad iallafall. Och jaa, ibland forsoker han ju faktiskt.

Men hur sot ar man inte om man maste sta langst bak i klassrummet, stirra in i vaggen med luvan pa och anda vill svara?