Sprang pa en av de sma favoritkillarna idag.
Silke och jag pratade om det - de barn som klanger och hanger i allt de far tag pa ar sa extremt irriterande ibland. De slapper verkligen inte. Sliter man loss dom sa satter de sig fast igen.
Den har lilla killen ar en san som kommer fram och kramar en nar han ser en, sager att hans namn ar Cat (?) och fragar vad mitt namn ar fast han mycket val vet (detta beror antagligen pa att det ar all engelska han kan). Han busar garna lite men om jag sager hejda sa sager han med hejda och skuttar darifran.