Jag borjar bli gammal. Det ar sant. Jag har bevis.

Om jag anda inte hade kopt vatten, om jag anda inte hade gatt just dar, om jag anda inte hade haft som skorna, om jag anda inte....... Om-jag-anda-inte-leken. Den har vi ju alla spelat nagra ganger. Men det hjalper ju faktiskt inte. Inte ens lite.

Silke precis fatt kameran hon bestallt. Eftersom ingen av oss hade lektion just da sa bestamde vi oss for att traska runt pa skolan och ta lite kort. Vi forsokte gor coola hoppbilder men det gick sadar.
Sen gick vi ut. Vid ett hus ar det alltid jattemycket duvor och det var hur manga som helst som var pa marken sa jag sa till Silke att ta kort nar jag jagade bort dom (inte kort pa mig men pa alla duvor som flyger ivag). Innan jag vet ordet av sa ligger jag pa marken. De har typ klinkers utomhus som blir svinhala (tydligen). Jag slar i  svanskotan som f*n rent ut sagt. Efter att ha legat nagra sekunder pa marken i ren smarta sa lyckas vi fa mig upp pa benen. Jag var jatteskitig och behovde duscha sa vi gick tillbaka till lagenheten. Silke gick tillbaka till kontoret och sa att jag inte kunde ha min sista lektion den formiddagen.

Jag forsokte kla av mig. Dar borjade problemen. Byxorna och strumpor tog ett tag. Sen gar jag in i duschen. Eftersom jag tappade min rakhyvel ner i toan for nagon vecka sen sa har jag nu alla saker pa golvet i duschen. Problem nr 2. Jag kan inte boja mig ner. Efter ett tag lyckas jag fa tag pa schampoo och balsamflaksorna eftersom de stod upp. Duschcremen lag ner och var helt omojlig att na sa jag tog fran Silke, hennes saker stod i fonstret. Efter duschen kommer problem 3. Ta pa sig byxor. Att ta av sig var svart nog och da kan man anda sparka av sig dom. Nar jag halvvags fatt pa mig byxorna knackar det pa dorren. Fick ta en handduk och oppna. Det var Mikkel som kom med alla mina saker. Efter att ha lyckats kla pa mig och lyckats lagga mig ner i soffan sa kom Charlotte och Silke hem fran kontoret och de hade tagit med mat till mig.
Ringde Fiona och sa att jag inte kunda undervisa de kommande tva lektionerna. Sen ringde Coco och sa att vi skulle till sjukhuset och kolla sa inget var fel.

Efter en ganska konstig undersokning blev vi skickade till rontgen. En sot liten kille var tydligen min rontgenlakare. Han var typ 19 ar? Sag ut som det iallafall. Efter det var klart sa skulle det tydligen ta en timme innan vi fick bilderna. Coco sa att vi skulle med ett flyg och behovde fa tillbaka de nu. Efter fem minuter hade vi dom. Ett tag senare fick vi en lapp dar det stod om allt var okej eller inte. Coco ler och gor tummen upp till mig.
"I'm okay?"
"YES! No wait... Maybe..."
Vi gick in till en doktor och de pratade (kinesiska saklart). Allt jag uppmarksammade var doktorns orovackande kroppssprak. Jag fragar vad som pagar. Cocos telefon ringer. Sen fortsatter hon prata med lakaren. Till slut far jag en oversattning. Jag har en spricka i svansbenet(?). Det kommer ta ungefar tre manader att bli bra. Jag ska undvika att sitta. Vet inte hur det kommer ga eftersom vi sitter ner hela tiden..
Det gor ont heeeeela tiden.
Gar runt i lagenheten och far hugg nu och da, skriker till lite nu och da alltsa. Alltid nagon som ropar tillbaka och fragar om jag ar okej. Haha.

Vet inte om jag kan aka till Avatarbergen nu... Vet inte om det ar sa bra att forst vara 8 timmar pa tag och sen klattra pa ett berg.. Kanns inte sa.. Tvivlar pa att jag kommer kunna hanga med och kolla pa den nya Harry Potter i stadens imax-biostad nu pa lordag..

Hoppas bara att smartan lagger sig, annars kommer jag bli tokig.
Jag borjar bli gammal och det dar ar mitt bevis.