Fredag
Kl.
06.00: Snoozar
06.30: Sliter mig upp ur sangen
07.10: Lamnar lagenheten
07.15: Mikkel far ett samtal. Han, jag och Michael ska visa upp var dans och borjar 07.50 istallet for 07.20 (jag hade kunnat sova en halvtimme till).
07.50: Har en genomgang av dansen
08.20: Visar upp dansen for "viktigt folk" fran nagot departement (nagot sant var det, de log inte en enda gang)
08.45: Pa vag till skolan vi ska undervisa pa. Jag hoppas pa mycket trafik sa jag missar nagon lektion.
09.05: Val framme pa skolan sa far jag valja mellan bra eller daliga nyheter forst (alltid daliga forst). Det visar sig att jag inte hade behovt komma till skolan (daliga), men alla mina lektioner ar installda (bra). Jag hade kunnat ga hem efter dansuppvisningen for att sova, men nej.
En typisk morgon helt enkelt.
Alla Silkes lektioner blev med installda. Grade 1 var pa nagon utflykt. Uttrakade som vi var sa gick vi ner pa det som kallas skolgard (liknar inte en svensk skolgard alls. Denna bestar av en loparbana och en stor, tom plan i mitten). Vi hoppade rep med barnen, eller vi vevade snarare. Detta blev ganska svart efter ett tag eftersom helt plotsligt var det 20 barn som ville hoppa. Detta hade inte varit nagot problem om de anvant sig av ett led. Nu var det en klump av barn pa varje sida av repet. De gick for nara sa de fick repet i ansiktet samt att det ungefar var fyra ungar som hoppade in samtidigt.. Efter ett tag gav vi upp. Da var det dags for skolans morgongympa. Alla barn ar uppradade i led klassvis. Silke och jag stallde oss pa ena sidan och bestamde oss for att forsoka hanga med. I borjan skrattade alla barnen men nar gympan borjade sa var det vi som skrattade. SHIT vad svart det var! Vi stod hur langt bak som helst, kunde inte se for fem ore vad de gjorde pa scenen. Problemet var att vi inte kunde kolla pa barnen nara oss heller eftersom de knappt hade nagon aning om vad de gjorde (trots det sa gjorde de allt 1000 ggr battre an mig och Silke). Det basta maste varit nar vi borjade vanda pa oss. Forst vande vi oss 90 grader till hoger. Detta innebar att jag och Silke helt plotsligt stod langst fram med alla barn bakom oss. Sen vande vi oss 90 grader till hoger igen. Det logiska hade varit att vi vande oss 90 grader ytterligare en gang vilket skulle innebara att jag och Silke stod langst bak. Men nej. Har upphorde logiken. Jag och Silke vander oss 90 grader till hoger samtidigt som alla barn vander sig 90 grader till vanster. Nu stod jag och Silke inte bara langst fram utan vi stod aven vanda mot alla barn. Vi snackar 1000 ungar. Alla kunde saklart inte se oss, men latt nagra hundra. Jag hade gett ganska mycket for att se vara ansiktsuttryck nar vi insag att alla ungar tittade pa oss och att vi hade vant at fel hall. Ganska snabbt gor vi en 180gradersvandning. Silke och jag skrattar sa att tararna sprutar samtidigt som vi forsoker sta som man ska (rak i ryggen, fotterna ihop och armarna langs kroppen). Efter ett tag blev gympan alldeles for komplicerad och vi insag att manga ungar vande sig om och tittade pa oss, sa vi stallde oss langst bak. Tror att tva manliga larare skrattade at oss.. Eftersom jag och Silke inte kunde sluta skratta under hela gympan sa kandes det lite som att de skrattade med oss och inte at oss. De skrattade antagligen at oss.. Men det gjorde ju vi med..
Latt hojdpunkten pa dagen (antagligen lararnas med)!
Dagens dagisklasser med mina sma tvaaringar var som vanligt...speciella...? Vet inte riktigt hur man ska beskriva dom.. Jag hade en unge som skrek lite nu och da. Inte for att hon var arg. Inte for att hon var ledsen. Inte for att hon var glad. Hon skrek inte pa engelska (vilket saklart hade varit mer okej). Hon bara skrek helt plotsligt. Jag och assistenterna (Frankie och nagon kvinna) hade extremt svart att halla oss for skratt.
I min andra klass har jag mina tva sma stjarnor. En liten tjej som kan rakna till 3 pa engelska, vilket var vad jag larde den klassen. Varje gang jag fragade vilken siffra jag holl upp eller hur manga applen det var sa tog det nagra sekunder innan hon skrek svaret. Direkt efter det sa stammer hela klassen in. Varenda gang.
Min andra lilla stjarna ar lillkillen som hoppade runt med mig pa bilderna fran kindergarden som jag lagt upp tidigare. Han deltar i allt med ett leende. Tank om man hade den egenskapen.
Efter dagiset sa hade vi var vanliga fredagsmiddag. Ganska ointressant. Det sprang en mus i restaurangen. Driver Michael forsokte stampa ihjal den men den hann fly. Hans familj at middag med oss. Silke smakade en minibit pa grod-ratten. Det tog jattelang tid innan hon vagade smaka. Att jag satt bredvid och kvackade varje gang hon holl pa att smaka gjorde nog inget lattare..
Nu ska vi nog forsatta kolla pa Sopranos (vi har kollat klart pa allt annat vi har. Vi maste bestalla hem nya serier och filmer).
For ovrigt sa kommer min klocka INTE sta pa 06.00 imorgon.
Peace!
Friday dinner:
Jag har inte riktigt fattat det dar med en-barns-regeln. Detta ar iofs Michael och Michels son MJ, Micheals fru och hennes son. Men anda. Vissa sager att i storstaderna sa bryr de sig inte sa mycket om man har mer an ett barn?
06.00: Snoozar
06.30: Sliter mig upp ur sangen
07.10: Lamnar lagenheten
07.15: Mikkel far ett samtal. Han, jag och Michael ska visa upp var dans och borjar 07.50 istallet for 07.20 (jag hade kunnat sova en halvtimme till).
07.50: Har en genomgang av dansen
08.20: Visar upp dansen for "viktigt folk" fran nagot departement (nagot sant var det, de log inte en enda gang)
08.45: Pa vag till skolan vi ska undervisa pa. Jag hoppas pa mycket trafik sa jag missar nagon lektion.
09.05: Val framme pa skolan sa far jag valja mellan bra eller daliga nyheter forst (alltid daliga forst). Det visar sig att jag inte hade behovt komma till skolan (daliga), men alla mina lektioner ar installda (bra). Jag hade kunnat ga hem efter dansuppvisningen for att sova, men nej.
En typisk morgon helt enkelt.
Alla Silkes lektioner blev med installda. Grade 1 var pa nagon utflykt. Uttrakade som vi var sa gick vi ner pa det som kallas skolgard (liknar inte en svensk skolgard alls. Denna bestar av en loparbana och en stor, tom plan i mitten). Vi hoppade rep med barnen, eller vi vevade snarare. Detta blev ganska svart efter ett tag eftersom helt plotsligt var det 20 barn som ville hoppa. Detta hade inte varit nagot problem om de anvant sig av ett led. Nu var det en klump av barn pa varje sida av repet. De gick for nara sa de fick repet i ansiktet samt att det ungefar var fyra ungar som hoppade in samtidigt.. Efter ett tag gav vi upp. Da var det dags for skolans morgongympa. Alla barn ar uppradade i led klassvis. Silke och jag stallde oss pa ena sidan och bestamde oss for att forsoka hanga med. I borjan skrattade alla barnen men nar gympan borjade sa var det vi som skrattade. SHIT vad svart det var! Vi stod hur langt bak som helst, kunde inte se for fem ore vad de gjorde pa scenen. Problemet var att vi inte kunde kolla pa barnen nara oss heller eftersom de knappt hade nagon aning om vad de gjorde (trots det sa gjorde de allt 1000 ggr battre an mig och Silke). Det basta maste varit nar vi borjade vanda pa oss. Forst vande vi oss 90 grader till hoger. Detta innebar att jag och Silke helt plotsligt stod langst fram med alla barn bakom oss. Sen vande vi oss 90 grader till hoger igen. Det logiska hade varit att vi vande oss 90 grader ytterligare en gang vilket skulle innebara att jag och Silke stod langst bak. Men nej. Har upphorde logiken. Jag och Silke vander oss 90 grader till hoger samtidigt som alla barn vander sig 90 grader till vanster. Nu stod jag och Silke inte bara langst fram utan vi stod aven vanda mot alla barn. Vi snackar 1000 ungar. Alla kunde saklart inte se oss, men latt nagra hundra. Jag hade gett ganska mycket for att se vara ansiktsuttryck nar vi insag att alla ungar tittade pa oss och att vi hade vant at fel hall. Ganska snabbt gor vi en 180gradersvandning. Silke och jag skrattar sa att tararna sprutar samtidigt som vi forsoker sta som man ska (rak i ryggen, fotterna ihop och armarna langs kroppen). Efter ett tag blev gympan alldeles for komplicerad och vi insag att manga ungar vande sig om och tittade pa oss, sa vi stallde oss langst bak. Tror att tva manliga larare skrattade at oss.. Eftersom jag och Silke inte kunde sluta skratta under hela gympan sa kandes det lite som att de skrattade med oss och inte at oss. De skrattade antagligen at oss.. Men det gjorde ju vi med..
Latt hojdpunkten pa dagen (antagligen lararnas med)!
Dagens dagisklasser med mina sma tvaaringar var som vanligt...speciella...? Vet inte riktigt hur man ska beskriva dom.. Jag hade en unge som skrek lite nu och da. Inte for att hon var arg. Inte for att hon var ledsen. Inte for att hon var glad. Hon skrek inte pa engelska (vilket saklart hade varit mer okej). Hon bara skrek helt plotsligt. Jag och assistenterna (Frankie och nagon kvinna) hade extremt svart att halla oss for skratt.
I min andra klass har jag mina tva sma stjarnor. En liten tjej som kan rakna till 3 pa engelska, vilket var vad jag larde den klassen. Varje gang jag fragade vilken siffra jag holl upp eller hur manga applen det var sa tog det nagra sekunder innan hon skrek svaret. Direkt efter det sa stammer hela klassen in. Varenda gang.
Min andra lilla stjarna ar lillkillen som hoppade runt med mig pa bilderna fran kindergarden som jag lagt upp tidigare. Han deltar i allt med ett leende. Tank om man hade den egenskapen.
Efter dagiset sa hade vi var vanliga fredagsmiddag. Ganska ointressant. Det sprang en mus i restaurangen. Driver Michael forsokte stampa ihjal den men den hann fly. Hans familj at middag med oss. Silke smakade en minibit pa grod-ratten. Det tog jattelang tid innan hon vagade smaka. Att jag satt bredvid och kvackade varje gang hon holl pa att smaka gjorde nog inget lattare..
Nu ska vi nog forsatta kolla pa Sopranos (vi har kollat klart pa allt annat vi har. Vi maste bestalla hem nya serier och filmer).
For ovrigt sa kommer min klocka INTE sta pa 06.00 imorgon.
Peace!
Friday dinner:
Jag har inte riktigt fattat det dar med en-barns-regeln. Detta ar iofs Michael och Michels son MJ, Micheals fru och hennes son. Men anda. Vissa sager att i storstaderna sa bryr de sig inte sa mycket om man har mer an ett barn?
Kommentarer
Trackback
