Jag stannar till och ser blåljusen, en ensam siren som står och tjuter.
Parkbänk, tomglas, några trötta suputer.
Inget nytt under solen - alla jagar sitt bröd.
Stan som levde så fritt känns obehaglig och död.
Gata, upp och ner, det är samma saker jag ser, 
från trängsel, trafik, bort till tomma kvarter.
Gatlyktor blänker, känner fukten från smogg.
Tomma ansikten som möts, halva landet utan jobb.
Det är ett system fyllt med regler, byggt på disciplin, 
där bara få ser en stege, resten sliter som svin.