En vecka senare kommer uppdateringen.. Ops :)

Forra fredagen sa akte jag, Doris och Denise till Panama. Vi lamnade Cartago kl 6 pa morgonen for att ta oss till San Jose och ta bussen darifran. Vi var dar valdigt mycket for tidigt. Vi antog att rusningstrafiken skulle vara hemsk. Hellre for tidigt an for sent.

Jag somnade ratt snabbt men vaknade upp efter bara en halvtimme. Tittade ut och sag lite byggnader.
S: Isn't this Cartago?
D: No, that's in another direction.
S: Are you sure? It looks like Cartago..

Bussen skulle kora samma vag som nar jag akte till Puerto Viejo. Vilket innebar inte genom Cartago. Nar vi sag La Basilica insag vi att vi var i Cartago och vi fragade busschaufforen varfor vi korde denna vag. Da berattar han att den vanliga vagen ar avstangd och vi maste ta en som ar 100 km langre.
Vi korde bara uppat. Seriost. Upp i bergen. Man tittade nerat och det var som att himlen var under oss. Det var dimmigt sa man kunde inte se byarna dar nere. Vi var ganska varmt kladda eftersom vi kom fran Cartago pa morgonen men vi fros verkligen dar uppe.
Jag borjade saklart stressa upp mig (I'm so weak). Jag var radd att gransen skulle hinna stanga innan vi hann over den. Gransen stanger 18.00 och var beraknade ankomsttid var runt 17.00. Inget gar dock som det ska har och allt tar langre tid.
Mot all formodan kom vi fram runt 17 och vi traskade over gransen som bestar av en ranglig ihopfallande bro. Vi ville ta kort pa bron men vi var fokuserade pa att ga over den och inte trilla igenom.
Bussen slapper av innan gransen, sa far man ta sina saker och ga over gransen for att sen hoppa pa bussen igen som kor till en narliggande stad i Panama.  Meeen saker gar ju inte som de ska har. Bussen skulle inte kora over gransen sa vi fick 2 dollar var tillbaks. Pa andra sidan gransen hjalpte en man oss (alla som var pa var buss, typ 15 pers). Han fixade en minibuss som vi alla fick plats i och ringde batarna som skulle ta oss till Bocas del Toro och bad dom att vanta pa oss. Sista baten gick klockan 18.00 och vi var fortfarande pa gransen vid den tiden. Detta innebar att chaufforen forsokte ta igen extremt mycket tid. Vi hamnade i ytterligare en passkontroll langs vagen. Jag visade seriost upp mitt pass sex ganger. Innan gransen, efter gransen, nar jag kopte bussbiljett, till tva olika personer nar de kollade vara vaskor och sen langs med vagen. Det ar fortfarande lite obehagligt nar polisen/migrationsgubbarna gar runt med massiva gevar, ibland tva stycken (detta ser man mitt inne i stader med).  Iallafall sa ar jag glad/forvanad att vi inte kraschade under bilfarden.

Val framme vid taxibatarna sa borjade prutningen. En colombiansk tjej var inte sa pepp pa att betala 12 dollar for nagot som egentligen kostar 4 dollar. Hon fick ner priset till 10. Personligen sa kunde jag inte brytt mig mindre om 2 dollar. Vi hade rest lange och jag ville bara komma fram.
Till slut var vi framme i Bocas och gick till vart hostel, Taitu Mondo (eller var det tvartom? Kommer aldrig ihag).
Vi blev insatta i ett dorm och borjade gora oss hemmastadda nar tva tjejer kom in i rummet berattade att rummet var fullt fran forsta borjan. Ops. Bytte dorm, traffade Marcus och gick och at pizza. Sen var klockan mycket och vi gjorde inget mer den kvallen.

Insag precis att detta inlagget kommer bli langt, bara sa ni vet ;)

Dagen efter akte jag, Doris, Denise, Marcus, Nicole och Niklas till Wizzard beach. Killarna surfade. Jag, Denise och Nicole solade och Doris gick upp sjalv i djungeln. Seriost. Galen. Fast hon gillar djungeln. Jag var radd for hennes skull iallafall..
Det var en soft dag pa playan. Vi blev lite uttrakade efter ett tag. Vi var tvugna att aka dit med bat sa vi fick snallt vanta tills batgubben kom tillbaks for att hamta oss.
Nar han kom for att gora det sa kom han ocksa med min varsta mardrom. Det var for mycket vagor sa vi var tvugna att ta oss till andra sidan on dar baten var. Detta innebar 30 minuters promenad.. i djungeln.
Jag ville borja grata. Pa allvar.
Som tur var hade jag Doris och Denise. Utan dom vet jag faktiskt inte vad jag hade gjort. Jag var verkligen pa bristningsgransen. Doris gick forst, jag gick 10 cm bakom henne breathing down her neck, Denise gick bakom mig och sen gick de andra. Stigen var typ 40 cm bred. Och det var lummigt. Inte som att man sag var som fanns 10 cm vid sidan av stigen precis. Jag kan faktiskt inte tanka pa en situation dar jag varit sa radd.
Om det ar nagon som inte kanner mig som laser detta (alla som kanner mig vet) sa ar jag sa sjukt radd for ormar sa det finns inte. Dessutom hatar jag att kanna mig trangd. Alltsa en kansla av att jag inte kan ta mig darifran om jag vill.
For tva ar sen gick jag och mamma pa en smal stig pa Oland, med hogt gras runt oss, nar det kom en orm. Tror det ar lite darifran paniken kommer.
Ah iallafall, vi sag tva red frogs. Jattegiftiga sma roda grodor. Som tur var sag vi inga ormar, aven om vissa tyckte det var kul att skamta om att se dom. Kan inte riktigt se nojet i att skamta om sant nar man vet att nagon ar livradd but whatever.

Nar vi kom hem darifran gick jag, Doris och Denise och at falfel. SVINGOTT! Pa kvallen satt vi och pratade med folk pa vart hostel innan vi drog till Agua Lounge. En panamansk (?) kille kom fram till oss for att enbart babbla om hur vi inte svarat honom nar han ropat "Bonitas, wanna go to the beach?" tva ganger under dagen. Detta ropar alla hela tiden sa ahh man slutar svara. Efter att ha babblat i 20 minuter om hur ohyfsade vi var gick han. Nagra minuter senare ser vi polisen komma. De satter handfangsel pa killen och tar honom med sig. Sen slapp vi honom resten av kvallen!
Agua Lounge var kul. Det ar ett stalle som ligger precis vid vattnet och de har gungor pa en brygga. Man kan alltsa gunga och hoppa ut i vattnet! Inte riktigt nagot vi var sugna pa men var van, Owen (sov i vart dorm), tyckte det var kul att forsoka fa tjejer att trilla av gungorna ner i vattnet.. Tror inte han lyckades.

En kille kom fram och pratade med oss. Han var fran Kanada men bodde och arbetade i Panama City. Vi kommer inte ihag hans namn men vi kommer ihag att han sa att han hade hemhjalp. Tror ni vi mobbade honom for detta? Han sa att de aven hade haft det nar familjen bodde i Schweiz. I Panama kanske det ar vanligt, men i Schweiz.. Njae.. Inte vanligt enligt Denise iallafall (som ar fran Schweiz). Jag sa att min 90ariga mormor har hemhjalp varannan vecka, haha. Han tvattar inte ens sjalv. Doris vagrade slappa att han hade hemhjalp sa till slut gick han ifran oss. Tror han var ganska sur.. Haha. "I'm SO tired of this conversation, I'm leaving now."
Det basta maste varit dagen efter nar vi precis atit frukost. Vi passerar platsen dar man borstar tanderna.
Doris med stirrande ogon: "Oh, YOU are staying HERE?!"
Vem ar det om inte Maid-killen.. Haha

Den dagen hyrde vi cyklar. Skitcoola cyklar! Jag valde en knallrosa :) 5 dollar for en hel dag, inte fy skam!
Vi valde att cykla till Bluff beach som lag ungefar 8 km bort. Solen sken och det var varmt och harligt :)
Cykelturen borjade pa plan asfalt for att sen overga i backig grusvag. Det var efter forsta nerforsbacken jag insag faktum. Doris kan inte bromsa. Det visade sig att hela sitt liv har hon bara haft cyklar med bakattramp, alltsa enbart med handbroms. Dessa cyklar hade endast fotbroms.. Vi stannade nagra ganger och jag forklarade hur man bromsar. Visade hur man bromsar. Nasta nerforsbacke samma visa. Hon bromsar inte. Det var inga daliga nerforsbackar. Underlaget var skit. Hon kandes dessutom inte sa stabil pa cykeln.. Iallafall sa kom vi dit och hem utan att hon trillade (mirakel). Tror hon typ forstod hur man bromsade pa hemvagen. Efter ett antal "lektioner".
Bluff beach var fin men vagorna var galna. Vi lag bara i vattenkanten. Nar vi stallde oss ut sag det ut som det hade hant en olycka. Hela bikinibyxorna var fulla med sand...
Val hemma igen hangde Marcus pa och vi forsokte hitta nagonstans att ata. Sondag = stangd dag.
Till slut hittade vi en mysig bat som man kunde ata pa, den lag forovrigt precis vid vart hostel. Vi som flangt runt halva on for att hitta ett matstalle..

Har jag skrivit i tidigare inlagg om det dar trahuset vi ville ha? Iallafall, tre andra svenskar fick det. Kalle, Niklas och Mattias fran Ronneby! Skitharliga killar. Vi satt uppe i deras trakoja hela kvallen och bara chillade, spelade gitarr och snackade. En av de basta kvallarna, helt klart!

Dagen efter drog jag, Doris, Denise och Owen till ett annat hostel bara for att chilla. Det hostlet lag precis vid vattnet sa vi badade (och slapp sanden, yey!). Aven denna dag hade vi matproblem. Det lag ett falafelstalle precis bredvid men de oppnade aldrig. Nar vi bestamt oss for att ata pa hostlet vi var pa sa visade det att de stangt koket en timme tidigare. En norsk tjej sa att falafelstallet vid vart hostel var oppet sa vi gick dit. Det oppnade inte forran senare. Det var helgdag i Panama sa saker hade tydligen inte oppet. Till slut hittade vi ett mysigt stalle dar jag at Margarita, god dessutom! :)
Sen gick vi runt och gjorde lite souvenirshoppning (stavning?). Vi pratade med en man i en affar, som sa fort han fick reda pa att vi var volontarer, gav oss varsitt armband :)
Aven denna kvall spenderades uppe i pojkarnas tradkoja tillsammans med tva andra svenska tjejer fran Stockholm. En av tjejerna kande Marta Lagergren, varlden ar liten! Varje gang jag rest runt har och bott pa hostel har jag traffat nagon som kanner nagon fran Nybro som jag kanner. Hur stor chans ar det..?

Sen sa vi hejda till alla svenskar for dagen efter begav vi oss hemat.
Pa battaxin till fastlandet sa gungade det skitmycket. Jag och Denise satt langst fram. Tror det var typ 16 personer i baten. Baten hade ett tygtak. Det fanns en oppning precis framfor oss men den var stangd ocksa, med dragkedjor. Iallafall sa var vagorna galna.
Baten akte upp pa en stor vag och sen ner igen. Problemet var att baten inte hann upp pa den andra vagen utan korde i stort sett fronten genom hela vagen. Allt jag hann tanka var "shit" sen var jag och Denise genomblota. Skitmycket vatten kom pa oss, och bara oss. Kladerna blev dygnsura. Ombytet i tygvaskan = genomblott. Kul.
Vi skrek och alla andra skrattade. Fast det var ju lite kul egentligen. Sa man blev ju inte sur precis.
Resten av den 30 minuters langa batfarden gick at att andas in genom nasan och ut genom munnen. Man fick ju inte bli sjosjuk.

Efter lite om och men och en 40 minuters taxiresa, 7 timmars bussresa i en liten skitbuss, en taxiresa, en annan 40 minuters bussresa och en annan taxiresa var man antligen hemma.
Jag fick tvatta allt. Aven det som jag inte anvant. Allt var blott/surt.

Bilder ser ni pa facebook :)
Och jag sa ju att det skulle bli ett langt inlagg.. I warned you people. :)