Nu är jag äntligen hemma! Dags att börja kulturkrocka sig tillbaka. Tillbaka till verkligheten.
Kom till Köpenhamns flygplats runt 18tiden i fredags kväll. Var så uppspelt i bilen att jag inte kunde sova. Blev ännu mer uppspelt när jag kom hem och fick se alla mina saker. Sprang runt och kollade på allt. Sov ungefär 7 h efter att ha varit vaken 26 h i sträck.. Vaknade halv sju på morgonen och var pigg (jag var ju trots allt halv ett på dagen). Kan har berott på min förvirrande mjuka säng. Är ju van vid stensängar (nästan iallafall). Jag satte mig vid datorn och kollade in det riktiga facebook och lyssnade på Spotify innan jag gick ner och dukade fram frukost till mamma och pappa.

Igår träffade jag min syster och hennes familj, Hanna, Ida, Sanna och Sebastian. Skönt att träffa alla igen.
Vaknade upp i morse och kände mig lite deppig. Känns lite som att man aldrig varit borta. Att man aldrig åkte härifrån. Det var konstigare att komma hem hit än det var att åka till Kina. Här har tiden stått stilla.. Det känns så iallafall.

Hatar stressen som alla har: "Vad ska du göra nu?"
Jag ska börja jobba imorgon, vad tror ni? Jag kom hem för två dagar sen. Jag har väl inte riktigt velat spendera min tid i Kina med att söka jobb här hemma. Vilket svar förväntar folk sig egentligen? Jag har varit iväg i ett halvår, rest de senaste två veckorna och är 7 timmar fel i tiden. Sova. Det är vad jag ska göra.
I Kina orkade jag inte ens tänka på vad jag skulle göra när jag kom hem. Och varför skulle jag? Jag känner ingen stress nu heller. Känner jag för att söka jobb snart så gör jag väl det. Annars jobbar jag i sommar och så börjar jag plugga eller åker iväg igen till hösten. Nu vill jag bara göra saker som jag känner för ett tag.

Det är lite tomt med. Även om det är jätteskönt att vara hemma och allt så är jag så van att ha Silke och Charlotte hemma. Jag har inte varit ifrån Charlotte en enda dag sen jag kom till Changsha vilket var någon gång i början av September. Silke har jag bara varit ifrån sammanlagt en vecka. Vi gjorde ju allt tillsammans. Nu är vi alla i olika länder.. Deppeeeeen.