Tjaa! Redan uppdatering, I know! Jag ar lite uttrakad.
Fick nyss sms av Doris som fragade om jag ville med till barnens skola. De ska ha nagon sorts presentation. Tyvarr borjade den 5 minuter efter jag fatt smset och skulle antagligen halla pa i tva timmar vilket skulle innebara att jag far ga hem sjalv i morkret. Sa jag sket i det. Sa nu ar jag bored! :)

Jag hittade Casa de Pan's hemsida (barnhemmets). Dar laste jag att barnhemmet inte ar for foraldralosa barn utan det ar for "abused kids". Min svenska dalar och jag kommer inte pa motsvarande svenskt ord. Antar att misshandlade ar sa nara man kan komma. Eller felbehandlade kanske.
En flicka blev utsatt for tva mordforsok nar hon var jatteliten. Hennes mamma forsokte strypa henne och dranka henne. Som tur var satte nagot stopp i mamman och hon lamnade flickan till barnhemmet istallet. Om jag inte ar helt ute och cyklar ar det detta barn som blev till genom en valdtakt och detta var anledningen till hennes mammas handlingar. Det ar helt sjukt att tanka att denna lilla, sota, underbara, solstralande, glada ungen kommer fran nagot sant hemskt. Hennes mamma bor numera pa barnhemmet ocksa, tillsammans med flickans lillebror. Har finns inget som heter halvsyskon och helsyskon. Nasta inga barn har samma mamma och pappa men de ar syskon anda. De har ju bara varann. Sa de har varann helt, bara. Deras halvsyskon ar hela deras familj, sa varfor saga halvsyskon? Nastan alla barn pa barnhemmet har syskon dar. Jag tror att det bara ar en av de aldre flickorna och den autistiske pojken som inte har det.

Jag ar glad att barnen kommit till Casa de pan. Jag har hort talas om statligt agda barnhem och hur annorlunda de ar. De far inte busa, leka eller krama barnen. Det ar det enda vi gor hos oss. De sma vill bara mysa. De klamrar sig fast och vagrar slappa. Den utvecklingsstorda pojken Ceasar (tror han ar 15 ar) kramas varje dag nar man kommer dit. Snacka om varmt valkomnande! Varje dag ar han dessutom lika imponerad av mitt nagelack som han var dagen innan.
Det ar sa harligt att se han och hans yngre bror, Andrej, leka med varann. Andrej ar kanske 13 eller 14 men han ar sa forstaende. Han hjalper Ceasar och man ser hur trygga de ar i varandra. Det ar sa fint att se.

Vissa barn verkar komma fran extrema familjer. Det finns en syskonskara pa tre barn. Tva pojkar och minstingen ar min kara Jojo. De tva pojkarna som ar lite aldre ar valdigt valdsamma och extrema troublemakers. De grater oftast i ren ilska och vagrar gora som man sager. Skrattar dom ar det oftast skadegladje, typ om de tar en leksak fran nagon.
Jojo ar valdigt bestamd, sjalvstandig, ar ofta ganska arg/butter och nar hon blir ledsen blir hon istallet svinarg. Jojo ar omojlig att inte tycka om anda. Nar hon skrattar ar det sa harligt. Hon skrattar for lite. Hon skrattar nar vi gungar. Hon skrattar nar vi dansar och jag snurrar henne runt runt runt tills jag ar helt yr. Jag tror att hon ar en glad unge egentligen. Hon har bara fatt en dalig start. De sma behover sa mycket karlek. Det kanns som man bloder karlek 4 timmar om dagen. Jojo vill bli buren hela tiden. Det racker inte med att man haller henne over golvets yta utan hon kastar armarna om halsen pa en och flasar en i nacken.
Igar var det nagot extremt. Jag tror hon var dels sjuk och dels hade en dalig dag. Under 4 timmar sa var jag nog Jojo-fri i max en halvtimme. Hon ville bli buren och bara av mig dessutom. Vem behover ga till gymmet nar man far san traning? Hon ar iofs en ganska liten 2aring men det blir tungt i langden. Men jag har ju inte hjarta att satta ner henne nar jag vet att hon bryter ihop totalt. Jag smet hem nar det var dags for dem att ata. Jojo var for upptagen for att bry sig.

Jag har (kanske, typ, nog) bestamt mig for att stanna har till mitten av januari. Det blir sa stressigt att flytta direkt efter nyar. Dessutom trivs jag har :)
Massa grymt bra volontarer ar det har.
Denise: Supersnall, lugn tjej fran Osterrike. (Bast pa spanska av oss)
Doris: Harlig, intressant tjej fran England
Nicole: 19arig tjej fran Schweiz. Delar min karlek till tontigt tonarssnack..
Abby och Amanda: Akta gringas (amerikanare)! Blir nog en resa med dom nasta helg, Monteverde och ziplining :)
Det ar vi som ar dar mest. Det finns tva killar som kommer lite ibland ocksa. Tror det skulle vara bra for barnen om vi fick hit en manlig volontar. Killarna behover nagon killig kille. Corey, en av killarna som ar har ibland, tar med dom och spelar rugby och sant. De behover en yngre forebild an bara aldre man liksom. De tycker det ar jattekul med Corey och Julian. De aldre tjejerna tycker ocksa det ar kul.. Fast inte av samma anledning...
Forhoppningsvis kommer Stefan hit i januari sa det blir kul :)

Ahapp, da blev detta ett till svinlangt inlagg. Ratt gott att skriva av sig lite! :)

Ciao!

Har star det lite om casa de pan: http://www.reachinglatinamerica.com/content/ministries/casa_de_pan_ministry