Nothing is enough for me

Jag tror jag har 1000000000 känslor inom mig. De hänger antingen ihop eller talar helt mot varann.
Ett nytt kapitel i livet börjar nu och det är både kul och skrämmande. En stor del av mig vill inget hellre än att flytta till mitt eget, börja plugga, starta ett "riktigt" liv och veta vad jag ska göra de närmsta månaderna.
En annan del av mig vill bara fortsätta som jag gjort senaste åren. Resa. Fast jag vet att när jag är hemkommen så säger jag "aldrig igen". Det sa jag efter Kina med.
 
Jag har ju rest. Jag ville det. Det är gjort nu. Men det känns jobbigt att det kanske är helt slut nu. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och om mycket annat de senaste två åren. Känslomässigt blir det rätt intensivt.
Jag åkte till Kina, trivdes, ville hem, trivdes, ville hem, trivdes, kom hem, ville aldrig åka igen, blev deppig av att vara hemma, ville åka, åkte igen. Och det återspelades i Costa Rica. Nu är man nog deppig av att vara hemma igen, jag har inte varit hemma så länge än så det är kanske därför vill man iväg. Trots att jag ska flytta till Stockholm och börja plugga något som jag verkligen vill så känner jag så ändå. Det kanske är naturligt. Det är ju en del av ens liv som avslutas. Nu ska jag binda upp mig på något. Sitta fast.
Det är nog lite det att man vet vad som finns där ute. Så mycket att se. Man har fått smak på det liksom. Fast jag måste ju sluta resa någon gång.
 
Man lär sig mycket av att vara iväg. Man byggs upp, stärks och lär känna sig själv men på vissa plan tror jag att man förstör sig själv också. Iallafall jag. Iallafall än så länge.
Jag vet inte riktigt hur. Dels är det barnen som man inte kan släppa men det är mycket annat med.
 
Jag kanske borde ta bort alla backpackare jag har på facebook. Man ser vad de gör och man vill bara iväg. Backpacka. Sydamerika. Centralamerika. Australien. Se mer. Lära sig mer.
Fast jag vill ju stanna. Sluta missa jular och födelsedagar, andras och sin egen. Träffa familjen. Skaffa ett riktigt liv. Kunna skaffa abonnemang med bindningstid, köpa dammsugare. Få ett eget hem.  
 
 
Är man någonsin nöjd?
 
 
Bocas del Toro, Panama

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0