Nicaragua
Sa i mandags akte jag och Dorisita till Granada, Nicaragua. Otto skjutsade oss till bussen vid fem pa morgonen och bussen gick vid sex. Vi hamnade i mitten pa bussen, precis under AC'n. Det var k a l l t.. Vi lyckades sova en del, granskorsningen gick ratt smidigt och vid tretiden pa eftermiddagen var vi framme i Granada.
Sa fort man klev av bussen slogs vi bada av en kansla av fattigdom. Costa Rica ar ocksa ett tredje-varlden-land men Nicaragua kandes saaa mycket fattigare.
Vart hostel var helt okej, lite lite folk kanske.. Vi hade ett privat rum pa andra vaningen (vart rum var den enda overvaningen). Trappan gick upp till var dorr och sen dar inne fanns tva sangar, en flakt och ett bord. Inget lyxhotell precis men det dog fint!
Forsta dagen gick vi bara och handlade, lagade pasta och vegetarisk tomatsas och sen blev det sangen tidigt. Ingen aning om vad klockan var. Det var sa skont i Nica for ingen av oss anvande mobilerna eller hade nagon klocka sa det var mest ga upp nar man var pigg, ata nar man ar hungrig och sova nar man ar trott. Forsta natten sov vi suuuperbra.
Forsta riktiga dagen tog vi oss till en valkand marknad i en narliggande stad, Masaya. Det var intressant nar ingen anstalld pa vart hostel pratade engelska sa vi missuppfattade vagbeskrivningen till Masaya-bussen och fick fraga langs vagen. Vi hamnade pa en ganska omysig gata. Det satt man langs sidorna dar det ocksa stod massa fastbundna tuppar.. Vi gick fort, forsokte att inte titta pa nagon och vid slutet av gatan var bussarna (vart att tillagga att detta var obehagligt fast klockan bara var 10 pa morgonen). Lokalbussen var...intressant. Minst sagt. Val framme i Masaya hoppade vi av vid busstationen. Whow... Det var en stooor grusplan full med bussar, taxis och kvinnor som salde frukt. Doris sa att det kandes som att vara i Afrika och jag har aldrig sett nagot liknande.
Vi tog en taxi till turistmarknanden, tog en taxi till den lokala marknaden och sen tillbaks till turistmarknanden. Den lokala hade bara sant som vi inte ville kopa. Typ fejkmarkesgrejer.
Vi shoppade och gjorde nog ett eller annat kap :)
Nar vi skulle hem tog vi en taxi och bad att han skulle slappa av oss pa busstationen. Nar vi sa att vi skulle till Granada sa erbjod han att kora oss hela vagen dit for 8 dollar. Jag var i chock (biiilligt) sa jag fortsatte upprepa priset i undran om jag hort fel, da trodde chaufforen att jag prutade och sankte priset till 7 dollar. Haha. 20 minuters bilresa istallet for en timmes bussresa. Okej, bussresan var hur mycket billigare som helst men 7 dollar ar inte sa mycket (speciellt med tanke pa att vi slapp ga pa den dar gatan igen).
Den dagen kopte vi grillad kyckling, tortillabrod, gronsaker och avokado. Lyxmat!
Men vad daligt vi sov den natten. Bada tva. Jag tror jag sov sammanlagt fem timmar. Tidigare den kvallen sa Doris att hon sett nagot som sag ut som en kackerlacka i vart rum (jag mosade en kvallen innan sa det hade inte varit sa forvanande). Vi star upp bada tva och plockar i vara vaskor nar vi ser nagot som springer over golvet. Doris sag klor (?haha) och jag sag att den/det hade pals. Alltsa inte en kackerlacka. Jag hoppade upp pa min sang och det gjorde Doris med (vet inte varfor hon inte hoppade upp pa sin egen sang som typ var 2 dm ifran min men, haha). Vi skrek/skrattade i panik. Det roliga ar att hon sag den innan men da blev hon inte radd utan tyckte att hon sjalv var ganska hardcore, men den andra gangen sa hoppar hon upp pa sangen och skriker. Haha.
Pa onsdagen bestamde vi oss for att ga pa upptacksfard i Granada. Vi var och kollade pa Lake Nicaragua, gick runt i typiska Nica-kvarter och i typiska turistkvarter. Jag fick lara mig att ormar gillar mangotrad. Ett sant tanker jag aldrig sta under igen! Vi sag inga ormar men Doris upplyste mig om fakta och jag halvsprang nar vi var tvugna att ga under tradet.. Vi sag ocksa en kvinna hanga tvatt pa taggtrad. Hmm..
Husen i Nicaragua ar sa sota! De har massa glada farger, mycket gladare an Costa Rica och dar har de inga stangsel heller.
Denna kvallen sag vi den kackerlackslikanande figuren med pals och klor, det visade sig vara en mus som tydligen bodde i vart rum. Jag sa att vi borde ge honom ett namn. Vi ar tysta i nagra sekunder sen sager vi bada "Bob" samtidigt. Vi har typ blivit en person...
Pa torsdagen tog vi var sista runda till marknaden i Masaya. Denna gang tog vi en annan sorts buss som ar en expressbuss till Managua men som passerar Masaya. Jag traffade typ sex svenskar! Tror de var pensionarer och vissa av dom var fran Varnamo. Coolt! Vi shoppade det sista, fikade pa samma stalle som vi var pa sist och gick runt pa marknaden aven efter vi shoppat klart bara for att spendera lite tid.
Nar vi kom hem till vart hostel sag vi var lilla Bob, igen. Han sprang ut ur rummet ratt snabbt efter vi kommit in och pa natten blockerade vi hans ingang. Det var nog mer vi som bodde i hans rum an tvartom..
Pa fredagen gick vi upp supertidigt. Bussen gick klockan 6 fran Managua men det stod pa var biljett att man var tvungen att vara vid bussen 45 minuter innan avgang. Vi visste inte om de menade avgang fran Managua eller avgangen fran Granada sa vi tog det sakra fore det osakra och satsade pa att vara vid Ticabus kvart over fem. Kvallen innan fragade vi agaren av hostelet (antligen nagon som kunde engelska) allt vi behovde veta. Hon sa att massa taxis passerar hostelet hela tiden och att ticabus vanteplats (heter det sa?) ar inomhus och de har stolar och tv och allt sant. Bra tankte vi! Men sadar blev det ju inte riktigt..
Klockan kvart i fem lamnar vi vart hostel och inser att det inte alls passerar manga taxis. Vart hostel lag typ 40 meter fran Stadsparken dar det finns mycket taxis men inte direkt ar ett bra stalle att vara pa nar det ar morkt. Inte mycket att gora, vi gick till parken och lyckades fa en taxi relativt snabbt. I taxin fanns det redan en kvinna (de plockar alltid upp folk aven att de har folk i bilen). Han sa att han bara skulle slappa av henne forst och sen kora oss till Ticabus. Visst, gar val bra tankte vi. Mm, men sen korde han mot Lake Nicaragua, svangde av pa en liten obelyst gata dar det inte fanns naaagra hus. Totalt morker utanfor rutan, han kor fort och sen plockar han upp en kille langs gatan med. Jag tanker inte ens skriva vad jag tankte pa. Som tur var slapper han av de andra tva och kor oss till ticabus vantsal. Det ligger i ett ganska otrevligt omrade med mycket mekaniker och biltvattar. Vart att tillagga ar att det fortfarande var morkt ute. Han slapper av oss och vi tror att han kort oss till fel stalle. Men nej, visst var det ratt stalle, det var bara det att de inte hade oppnat an. Som tur var stod det en amerikansk man dar med sa vi var inte ensamma. Fast det var anda inte speciellt kul att sta ute i morker i ett taskigt kvarter i Nicaragua i en timme. Speciellt inte nar den amerikanske mannen berattar hur han blev bortford och ranad dagen innan. Ja, detta star han och berattar i morkret. T a c k.
Nar solen gatt upp och det blev ljust ute sa oppnande de vantsalen. Antar att de inte ville ha oppet medan det fortfarande var morkt.. Vid klockan sju kom bussen och vi hade samma platser tilldelade oss pa vagen hem, fast pa hemvagen var det annu kallare..
Val framme vid gransen maste man ga ur bussen, de kollar vaskorna, byter plats pa allt bagage som ar under bussen, tar vara pass och gar ivag, kommer tillbaks, in i bussen, mot migration, ut ur bussen, koa, koa, koa, fa stampel och tillbaks pa bussen. Jag tog med mig min flygbiljett for att visa att jag faktiskt kommer lamna Costa Rica (ibland knolar dom med att stampla passen med 90 dagar om man inte har utresebevis). Vara vanner som var dar for tva veckor sen fick 90dagarsstamplar utan nagot bevis alls. Doris hade inte med sig sin flygbiljett och han vagrade ge henne nagon stampel alls (30 dagar hade ju rackt for henne). Men nej, migrationsmannen tvingar henne att ga till ett internetcafe, skriva ut sin biljett och komma tillbaks. Suck. Som tur var hade hon sin biljett pa sin email, annars hade vi blivit fast vid gransen och det vill man i n t e bli.
Efter mer buss, taxi och en annan buss var vi antligen hemma i San Francisco. Tolv timmars resa ganska exakt. Vagen dit tog ungefar tio timmar men da gick migration mycket smidigare.
Vi var sa glada over att ha kommit hem i sakerhet utan att ha blivit av med nagot. Vi kopte en liten brodduk till Emilia som hon blev jatteglad for. Katherine fick en typisk Nica-leksak och fodelsedagsbarnet Dee fick en fin anteckningsbok. Resten ar hemligheter! :)
Vi at en supergod tarta pa kvallen, wow! Latt den godaste tartan/kakan jag atit sen jag kom hit!
Bilduppladdningen vill inte just nu men det kommer bilder pa facebook snart :)
Sa fort man klev av bussen slogs vi bada av en kansla av fattigdom. Costa Rica ar ocksa ett tredje-varlden-land men Nicaragua kandes saaa mycket fattigare.
Vart hostel var helt okej, lite lite folk kanske.. Vi hade ett privat rum pa andra vaningen (vart rum var den enda overvaningen). Trappan gick upp till var dorr och sen dar inne fanns tva sangar, en flakt och ett bord. Inget lyxhotell precis men det dog fint!
Forsta dagen gick vi bara och handlade, lagade pasta och vegetarisk tomatsas och sen blev det sangen tidigt. Ingen aning om vad klockan var. Det var sa skont i Nica for ingen av oss anvande mobilerna eller hade nagon klocka sa det var mest ga upp nar man var pigg, ata nar man ar hungrig och sova nar man ar trott. Forsta natten sov vi suuuperbra.
Forsta riktiga dagen tog vi oss till en valkand marknad i en narliggande stad, Masaya. Det var intressant nar ingen anstalld pa vart hostel pratade engelska sa vi missuppfattade vagbeskrivningen till Masaya-bussen och fick fraga langs vagen. Vi hamnade pa en ganska omysig gata. Det satt man langs sidorna dar det ocksa stod massa fastbundna tuppar.. Vi gick fort, forsokte att inte titta pa nagon och vid slutet av gatan var bussarna (vart att tillagga att detta var obehagligt fast klockan bara var 10 pa morgonen). Lokalbussen var...intressant. Minst sagt. Val framme i Masaya hoppade vi av vid busstationen. Whow... Det var en stooor grusplan full med bussar, taxis och kvinnor som salde frukt. Doris sa att det kandes som att vara i Afrika och jag har aldrig sett nagot liknande.
Vi tog en taxi till turistmarknanden, tog en taxi till den lokala marknaden och sen tillbaks till turistmarknanden. Den lokala hade bara sant som vi inte ville kopa. Typ fejkmarkesgrejer.
Vi shoppade och gjorde nog ett eller annat kap :)
Nar vi skulle hem tog vi en taxi och bad att han skulle slappa av oss pa busstationen. Nar vi sa att vi skulle till Granada sa erbjod han att kora oss hela vagen dit for 8 dollar. Jag var i chock (biiilligt) sa jag fortsatte upprepa priset i undran om jag hort fel, da trodde chaufforen att jag prutade och sankte priset till 7 dollar. Haha. 20 minuters bilresa istallet for en timmes bussresa. Okej, bussresan var hur mycket billigare som helst men 7 dollar ar inte sa mycket (speciellt med tanke pa att vi slapp ga pa den dar gatan igen).
Den dagen kopte vi grillad kyckling, tortillabrod, gronsaker och avokado. Lyxmat!
Men vad daligt vi sov den natten. Bada tva. Jag tror jag sov sammanlagt fem timmar. Tidigare den kvallen sa Doris att hon sett nagot som sag ut som en kackerlacka i vart rum (jag mosade en kvallen innan sa det hade inte varit sa forvanande). Vi star upp bada tva och plockar i vara vaskor nar vi ser nagot som springer over golvet. Doris sag klor (?haha) och jag sag att den/det hade pals. Alltsa inte en kackerlacka. Jag hoppade upp pa min sang och det gjorde Doris med (vet inte varfor hon inte hoppade upp pa sin egen sang som typ var 2 dm ifran min men, haha). Vi skrek/skrattade i panik. Det roliga ar att hon sag den innan men da blev hon inte radd utan tyckte att hon sjalv var ganska hardcore, men den andra gangen sa hoppar hon upp pa sangen och skriker. Haha.
Pa onsdagen bestamde vi oss for att ga pa upptacksfard i Granada. Vi var och kollade pa Lake Nicaragua, gick runt i typiska Nica-kvarter och i typiska turistkvarter. Jag fick lara mig att ormar gillar mangotrad. Ett sant tanker jag aldrig sta under igen! Vi sag inga ormar men Doris upplyste mig om fakta och jag halvsprang nar vi var tvugna att ga under tradet.. Vi sag ocksa en kvinna hanga tvatt pa taggtrad. Hmm..
Husen i Nicaragua ar sa sota! De har massa glada farger, mycket gladare an Costa Rica och dar har de inga stangsel heller.
Denna kvallen sag vi den kackerlackslikanande figuren med pals och klor, det visade sig vara en mus som tydligen bodde i vart rum. Jag sa att vi borde ge honom ett namn. Vi ar tysta i nagra sekunder sen sager vi bada "Bob" samtidigt. Vi har typ blivit en person...
Pa torsdagen tog vi var sista runda till marknaden i Masaya. Denna gang tog vi en annan sorts buss som ar en expressbuss till Managua men som passerar Masaya. Jag traffade typ sex svenskar! Tror de var pensionarer och vissa av dom var fran Varnamo. Coolt! Vi shoppade det sista, fikade pa samma stalle som vi var pa sist och gick runt pa marknaden aven efter vi shoppat klart bara for att spendera lite tid.
Nar vi kom hem till vart hostel sag vi var lilla Bob, igen. Han sprang ut ur rummet ratt snabbt efter vi kommit in och pa natten blockerade vi hans ingang. Det var nog mer vi som bodde i hans rum an tvartom..
Pa fredagen gick vi upp supertidigt. Bussen gick klockan 6 fran Managua men det stod pa var biljett att man var tvungen att vara vid bussen 45 minuter innan avgang. Vi visste inte om de menade avgang fran Managua eller avgangen fran Granada sa vi tog det sakra fore det osakra och satsade pa att vara vid Ticabus kvart over fem. Kvallen innan fragade vi agaren av hostelet (antligen nagon som kunde engelska) allt vi behovde veta. Hon sa att massa taxis passerar hostelet hela tiden och att ticabus vanteplats (heter det sa?) ar inomhus och de har stolar och tv och allt sant. Bra tankte vi! Men sadar blev det ju inte riktigt..
Klockan kvart i fem lamnar vi vart hostel och inser att det inte alls passerar manga taxis. Vart hostel lag typ 40 meter fran Stadsparken dar det finns mycket taxis men inte direkt ar ett bra stalle att vara pa nar det ar morkt. Inte mycket att gora, vi gick till parken och lyckades fa en taxi relativt snabbt. I taxin fanns det redan en kvinna (de plockar alltid upp folk aven att de har folk i bilen). Han sa att han bara skulle slappa av henne forst och sen kora oss till Ticabus. Visst, gar val bra tankte vi. Mm, men sen korde han mot Lake Nicaragua, svangde av pa en liten obelyst gata dar det inte fanns naaagra hus. Totalt morker utanfor rutan, han kor fort och sen plockar han upp en kille langs gatan med. Jag tanker inte ens skriva vad jag tankte pa. Som tur var slapper han av de andra tva och kor oss till ticabus vantsal. Det ligger i ett ganska otrevligt omrade med mycket mekaniker och biltvattar. Vart att tillagga ar att det fortfarande var morkt ute. Han slapper av oss och vi tror att han kort oss till fel stalle. Men nej, visst var det ratt stalle, det var bara det att de inte hade oppnat an. Som tur var stod det en amerikansk man dar med sa vi var inte ensamma. Fast det var anda inte speciellt kul att sta ute i morker i ett taskigt kvarter i Nicaragua i en timme. Speciellt inte nar den amerikanske mannen berattar hur han blev bortford och ranad dagen innan. Ja, detta star han och berattar i morkret. T a c k.
Nar solen gatt upp och det blev ljust ute sa oppnande de vantsalen. Antar att de inte ville ha oppet medan det fortfarande var morkt.. Vid klockan sju kom bussen och vi hade samma platser tilldelade oss pa vagen hem, fast pa hemvagen var det annu kallare..
Val framme vid gransen maste man ga ur bussen, de kollar vaskorna, byter plats pa allt bagage som ar under bussen, tar vara pass och gar ivag, kommer tillbaks, in i bussen, mot migration, ut ur bussen, koa, koa, koa, fa stampel och tillbaks pa bussen. Jag tog med mig min flygbiljett for att visa att jag faktiskt kommer lamna Costa Rica (ibland knolar dom med att stampla passen med 90 dagar om man inte har utresebevis). Vara vanner som var dar for tva veckor sen fick 90dagarsstamplar utan nagot bevis alls. Doris hade inte med sig sin flygbiljett och han vagrade ge henne nagon stampel alls (30 dagar hade ju rackt for henne). Men nej, migrationsmannen tvingar henne att ga till ett internetcafe, skriva ut sin biljett och komma tillbaks. Suck. Som tur var hade hon sin biljett pa sin email, annars hade vi blivit fast vid gransen och det vill man i n t e bli.
Efter mer buss, taxi och en annan buss var vi antligen hemma i San Francisco. Tolv timmars resa ganska exakt. Vagen dit tog ungefar tio timmar men da gick migration mycket smidigare.
Vi var sa glada over att ha kommit hem i sakerhet utan att ha blivit av med nagot. Vi kopte en liten brodduk till Emilia som hon blev jatteglad for. Katherine fick en typisk Nica-leksak och fodelsedagsbarnet Dee fick en fin anteckningsbok. Resten ar hemligheter! :)
Vi at en supergod tarta pa kvallen, wow! Latt den godaste tartan/kakan jag atit sen jag kom hit!
Bilduppladdningen vill inte just nu men det kommer bilder pa facebook snart :)
Kommentarer
Trackback
