Igar var fail. F A I L.

Sa forst skulle vi ta ut pengar och vaxla till dollars. Dee forklarade vagen till basta banken men utgick beskrivningen fran en annan mataffar mot vad vi tankte pa. Vart hamnade vi? FEL.
Sen tog vi bussen in till stan for att kopa bussbiljett till Nicaragua. Efter lite letande hittar vi busskontoret. Bussen vi ville ta var full sa vi aker pa mandag istallet for sondag (fail). Nar vi skulle kopa biljetterna ville killen ha vara pass. Fail. Bara att satta sig pa bussen hem, hamta passet och tillbaks.
Nar vi kom hem var vi heeeelt slut.

Det var var fredag det!

Klockan ar halv tio och vi har varit vakna sen typ atta. Jag ligger fortfarande i min sang och Doris lamnade precis sin for en morgondusch. Vi ar sa lata!
Igar namnde hon hur skont det var att vi ar lediga pa fredagar och att vi inte behover ga upp tidigt.
Jag fick ett skrattanfall. Vi jobbar eftermiddagar. Vi gar a l d r i g upp tidigt.
Chansar pa att vi hade ungefar 10 skrattanfall igar.. Hon hade huvudvark sa mitt i allt skrattande lyckades hon beklaga sig for sin huvudvark vilket gjorde att jag skrattade annu mer...

Idag ar det lite saker vi maste fixa dock. Ta ut pengar och vaxla dom till USD och aka in till stan for att kopa var bussbiljett (och vi maste lyckas hitta stallet dar man koper den). Thaaat's right - vi aker till Nicaragua pa sondag :)
Det ska bli kul. Vi kommer bo i Granada men huvudstaden Managua ligger ratt nara sa vi tar oss nog dit en dag ocksa.

Nu ar jag jattesugen pa frukost. Det ar ju trots allt fredag, sa idag kanske vi far de goda frukostflingorna?
Hoppas :)

Idag ar det sondag och vi ar lika passiva som vi var igar.
Vilket egentligen ar ratt skont.
Idag ar en san dag nar jag inte trivs i mitt skinn typ. Allt ar obekvamt och jag vill gora allt och ingenting.

Forra veckan (efter lite om och men) borjade vi pa det nya barnhemmet. Vi akte pa eftermiddagspasset som varken jag eller Doris var speciellt sugna pa. Men det fanns inte sa mycket att valja pa.
Barnhemmet har massvis med regler och barnen behandlas som glas. Minsta lilla sak de gor sa sager de till dom att ta det forsiktigt (alltsa inte alls som de hardhudade barnen i Casa de Pan).
Vi far inte busa med barnen, inte bara dom, inte krama dom, inte ha dom i knat, inte nagonting. Vilket ar lite svart nar man ar van att busa med dom och bara runt pa de sma. Icke sa Nicke. Ratt saker pa att jag och Doris brot halften av reglerna sist vi var dar. Det ar ju sa manga att halla reda pa. Dessutom ar det ratt trakigt.
Det finns 10 barn varav tva ar babisar. Resten ar helt okej uppfostrade och skoter sig bra. De leker bra tillsammans sa vi har inte sa mycket att gora..

I fredags tog vi de amerikanska kvinnorna till San Jose downtown. Vi at lunch pa Q-cafe och tog de till turistmarknanden. Avslutade med glass pa Plaza de la cultura och tittade pa manniskor.
Det var trevligt och kul att ta med dom ut aven om vi fick leta efter bussen tillbaks ett bra tag da alla sa olika platser..

Igar gjorde vi ingenting forutom en promenad. Vi utnyttjar kabeltvn kan jag saga! Vi kan sitta/ligga i vara sangar och titta pa film. Awesome. Snacket gar mest kring Nicaragua som vi aker till om en vecka. Vi har gjort lista pa allt vi ska kopa och vilka som far vad. Forst pa listan ar mamma och efter hennes namn star det "allt?".
Hoppas att det ar billigare an vad vi tror for vi har bada ratt mycket att kopa.

Idag at vi lunch med en liten del av familjen. Emilia och Otto har atta barn och alla de har barn sa denna familjen ar stor.. Pa lunch var vi nog runt 10 iallafall, det var bara ena sonen och hans barn har.
Hans fru pratade en del med Doris. Hon sa att Doris hade stora ogon. Sen tittar hon pa mig och sager att jag har ledsna ogon. Inte formen pa ogonen, utan i sjalva ogat. Det ar nagot jag har hort har en hel del. Folk fragar om jag ar ledsen nar jag inte ar det. Vet inte om det ar mitt rest-face. Att jag ser ledsen ut. Jag vet inte. Doris sager att mina ogon ser ledsna ut ibland och ibland inte.

Jag har varit ratt hemsjuk sista dagarna. Inte for att jag inte trivs i nya huset eller sa men jag har anda varit borta i tre manader nu och man blir lite hemsjuk ibland. Jag kommer hem nagon gang i borjan av april iallafall. Jag kan inte gora ytterligare en manad till med volontararbete. Man jobbar bara tre timmar om dagen. Resten av dagen har man ingenting att gora for man har inte rad att gora saker hela tiden. Yey. Sa nej, det gar bara inte.
Hade jag inte haft Doris hade jag nog suttit pa ett plan hem vid det har laget.
Just nu forsoker jag fokusera pa Nicaragua. Sen aker Doris hem den 13e och jag jobbar i fyra/fem veckor till och sen aker jag till nagot hostel pa kusten och chillar i tva veckor innan jag aker hem.
Jag vill fixa ombokningen nu sa jag har ett datum men det ar sa mycket fram och tillbaks med flygstolen hela tiden..

OJ vad lange sen jag skrev har. Varning for ett trakigt och langt inlagg! Kommer skriva massa saker som jag inte orkar forklara enbart for att jag inte ska glomma bort dom.

Forra mandagen akte jag, Hanna och Doris till Manuel Antonio. Bussresan som skulle tagit 5 timmar (enligt internet) tog bara 3 timmar! Winner. Vi tog bussen som gick kl 6 pa morgonen sa man var ju inte nadigt trott. Jag somnade pa bussen och satt och tappade ut huvudet i gangen hela tiden (bussen svanger ju hela tiden). Till slut tyckte killen som satt bredvid mig synd om mig och tog sin troja och la pa sin axel sa jag fick luta mig mot honom och sova. Guuuulligt! Han sa att han skulle till Manuel Antonio for att arbeta men jag fragade inte med vad. Dagen efter gick jag och Hanna till stranden och man gar forbi en polisstation. En polis star och chillar och helt plotsligt hor man "Saraa!!" och sa vinkar han. Hmm undra hur han forklarade for sina kollegor hur han kande mig - "hon sov pa min axel pa vagen hit"? Haha

Vart hostel i Manuel Antonio var ganska skit faktiskt. Det var jattestort och stora hostel ar sallan bra. Jag tror de hade plats for ungefar 150 personer och det bodde ungefar 50 st dar nar vi var dar. En grupp med massa argentiner(?) som inte pratade med nagon utanfor deras grupp och dessutom ockuperade de koket HUR lange som helst. Vi skulle steka mackor med ost emellan men vi fick noja oss med rostat brod med smor pa..
Vi traffade massa roligt folk och en hel del konstiga. Folk som helt avsagt sig teknik, folk med dryg skithumor, folk som snor kameror (Hannas, BUUU pa dom) och jaa massa konstigt folk. Sag en kille med varldens basta har. Jaa, jag kan inte prata om detta hostel utan att namna denna kille. Han tillhorde ett ticogang som uppenbarligen bara var dar for att jonglera och roka pa. De pratade inte med nagra andra. Men han hade varldens basta har! Jag kan inte ens forklara det..

De anstallda pa detta hostel var sa otrevliga sa det var helt otroligt. De raggade pa tjejer med. Typ ropade efter tjejer. Det borde de val fatta att man inte gor. Defentivt inte pa arbetstid? Urk.
Vart hostel hade en skitcool ocean view! Man var tvungen att klattra upp for ett berg (kandes det som) men det var varldens utsikt dar uppe! Dar uppe traffade vi aven tva amerikanska tjejer, Brianna och Sarna. Dom var roliga! Pa kvallen gick de ut och festade med de killarna vi lart kanna, Sas, Bryan och Randall. Vi valde att inte hanga med da killarna kvallen innan berattat hur de akte till den narliggande staden Quepos TVA ganger for att forsoka hitta fest. Det var lika bra att vi stannade hemma markte vi dagen efter. Vissa hade ratt stora regrets, haha.

Dagarna spenderades pa de underbart fina stranderna. Hanna och jag blev som barn igen. Vi lekte i vattnet. Forsta dagen stod vi bara i vattnet sa vagorna kom till hoften typ, andra dagen lite hogre och tredje dagen var det leka i de stora vagorna som gallde. Jag tror jag fick i mig mer saltvatten an vanligt vatten den dagen!

Pa torsdagen tog vi en buss till Jaco. Vi bodde pa det hostel jag bodde pa innan. Lite kontrast till det andra. Detta hostel har bara plats for 20 personer. Vi fick alla sova pa overslafer dar och dom var inte lite hoga. Jag hade brutit ratt mycket om jag trillade ner dar. Men jag sover som vanligt bra! Agaren sov nog inte sa mycket den natten daremot...

Dagen efter kom Brianna och Sarna till vart hostel fast det fanns inte plats for dom sa de fick bo pa ett annat. Vi gick dit pa kvallen och jag spelade bordtennis med engelsmannen John i typ, ja jag vet inte, lange. Sen blev det utgang. Det var jag, Doris, Hanna, Amy, Arnaud, Sarna och Brianna. Till slut hamnade vi pa en nattclub och O M G. Vi gapskrattade att Brianna nar hon borjade dansa. Hon var sa extrem. Jag har aldrig sett nagot liknande i mitt liv! Vi skrattade sa tararna rann. Efter ungefar tio minuter inser vi att hon inte skamtar.. Hon dansar sa... Det slutade med att det stod massa man och bara stirrade pa henne och Sarna. Sarna kan verka oskyldig men den tjejen dansar som nagon som dansar for pengar for att inte anvanda nagra fula ord.. Vi hade kul iallafall! Forsta gangen jag gatt och clubat utan nagot smink alls!

Dagen efter akte vi tillbaks till San Jose och var underbara host mother Marta. Jag gick in i Bryans rum for att hamta min dator (som jag hade fatt tillatelse av B att gora, han var inte hemma da). Marta undrar vad jag gor i Bryans rum, jag sager att jag ska hamta min dator och att jag har tillatelse att gora det. Nar jag kommer ut stirrar hon pa mig, lyfter pa ogonbrynen, skakar pa huvudet och gar darifran. Hon var skitotrevlig och sa att vi skulle betala mer och jag forstod inte vad hon menade eftersom vi redan betalat for de sex dagar vi skulle bo hos henne. Hon sager da att de sex dagarna var ju for forra veckan, veckan vi var i Manuel Antonio. Jag sager att Adrian (var kontaktperson) har sagt att vi inte skulle betala for de dagar vi inte var dar och hon surar igen och ar skitotrevlig. Jag ringer Adrian och jag hade ratt. Ber honom ringa henne. Ber hon om ursakt? Nej. SA GLAD att vi lamnade det dar huset idag. Fyyyyyyyy.

Sa idag akte Hanna hem och Doris och jag flyttade till vart nya hem i San Francisco har i San Jose. Nu bor vi i ett stoooort hus. Det bor tva amerikanska kvinnor har med. Doris och jag delar rum aven fast vi egentligen inte ska det enligt vart avtal med organisationen.. Far se om jag forsoker fa ner hyran vi betalar lite eller om vi bara later det vara.. Jag ar ju lite tajt med pengar som sagt.. Haha

Idag har jag varit ganska sa hemsjuk vilket suger lite. Hanna akte hem idag, Doris aker om mindre an en manad.. Man blir mer hemsjuk nar folk borjar aka hem.. Jag har inte varit hemsjuk pa ratt lange sa jag antar att jag visste att det skulle komma snart. Det ar bara att ta sig igenom svackan och komma ut pa andra sidan sa ar det nog lugnt. Om typ tva veckor aker jag och Doris till Nicaragua och da ska vi shoppa! Det ar billigare dar sa det blir att kopa presenter till folk dar.

Nu har jag nog inget mer att saga. Forutom att vi borjar pa vart nya barnhem imorgon klockan nio och vi vet inte vart det ligger och det verkar inte Emilia (var host mother) heller veta. Intressant!


Bilder kommer komma upp pa facebook inom en snar framtid!

Tjenare tjenare!

Nu ar jag inne pa sista veckan pa barnhemmet. Det kanns konstigt! Imorgon ar sista dagen och jag har varit dar i ungefar tva manader. Galet. Kommer inte bli sa kul att saga hejda till barnen (jag hatar goodbyes). Bade jag, Doris och Mirjam lamnar barnhemmet denna vecka och Samuel lamnar nasta vecka. Denise ar nog inte kvar sa lange till heller. Da blir det bara Karin kvar. Det skulle kommit tva amerikanska killar men de har inte kommit. Vet inte varfor inte.. En ny costaricansk kille har borjat halsa pa sa det ar kul for barnen.
Daniel, som jag firade jul hos, var och halsade pa barnhemmet i veckan och shit var poppis han blev! Pojkarna fick helt klart en ny hjalte. Lille Jonny var helt sald pa honom. Holl honom i handen heeela tiden (det tog 1,5 manad innan jag fick halla honom i handen). Sen nar Jonny trillade fick jag till och med trosta honom (!!!!!). Det har aldrig hant NAGON. Jag fick liksom krama honom. Oftast brukar han slass om man kommer nara honom nar han ar ledsen.. Jose har fragat massvis med ganger om Daniel kommer tillbaks sa hoppas han gor det, han var helt klart en hit. Pojkarna har liksom inga aldre killar att se upp till. Att han dessutom gjorde parkour gjorde honom bara 10000000 ganger mer poppis..

Man maste borja packa lite smatt ocksa.. Vet inte hur allt ska fa plats. Pa lordag flyttar vi ju tillbaks till San Jose och pa mandag drar vi till Manuel Antonio och sen blir det nog en natt i Jaco ocksa bara for att varldens basta hostel finns dar. Annars har det inte hant sa mycket. Jag ar forkyld. Kul. Blev det pa bion igar. Jag, Hanna och Doris gick och kollade pa Mission Impossible bara for ga-pa-bio-skull men den var faktiskt helt klart over forvantan! Vi blev lite forvanade nar Mikael Nyqvists namn ploppade upp kan jag saga..
Forkylningen kan ha kommit nar vi vantade pa bussen med da sakert 6 Cartago-bussar passerade Terramall bara for att de var sa fulla. Sen fick vi aka med en gaaaaleeeeen busschaffis.. Men jag gav honom 500 colones (bussen kostar 435 c) och fick 565 colones tillbaks sa det var ju kul!

Lite senare idag ska vi fika med de andra volontarerna. En typ hejda-fika. De man kommer bra overrens med kommer man val traffa igen antar jag. Mirjam kanske hanger med mig, Hanna och Doris till Manuel Antonio med forresten. Kul (:


Naa nu kanske man borde borja packa..

Grattis till min lilla Cindypindy som fyller 9 (?) ar idag!
Hoppas de kom ihag din fodelsedag dar hemma.
Pusspusspusspusspusspusspusspusspuss