Idag ar det sondag och vi ar lika passiva som vi var igar.
Vilket egentligen ar ratt skont.
Idag ar en san dag nar jag inte trivs i mitt skinn typ. Allt ar obekvamt och jag vill gora allt och ingenting.

Forra veckan (efter lite om och men) borjade vi pa det nya barnhemmet. Vi akte pa eftermiddagspasset som varken jag eller Doris var speciellt sugna pa. Men det fanns inte sa mycket att valja pa.
Barnhemmet har massvis med regler och barnen behandlas som glas. Minsta lilla sak de gor sa sager de till dom att ta det forsiktigt (alltsa inte alls som de hardhudade barnen i Casa de Pan).
Vi far inte busa med barnen, inte bara dom, inte krama dom, inte ha dom i knat, inte nagonting. Vilket ar lite svart nar man ar van att busa med dom och bara runt pa de sma. Icke sa Nicke. Ratt saker pa att jag och Doris brot halften av reglerna sist vi var dar. Det ar ju sa manga att halla reda pa. Dessutom ar det ratt trakigt.
Det finns 10 barn varav tva ar babisar. Resten ar helt okej uppfostrade och skoter sig bra. De leker bra tillsammans sa vi har inte sa mycket att gora..

I fredags tog vi de amerikanska kvinnorna till San Jose downtown. Vi at lunch pa Q-cafe och tog de till turistmarknanden. Avslutade med glass pa Plaza de la cultura och tittade pa manniskor.
Det var trevligt och kul att ta med dom ut aven om vi fick leta efter bussen tillbaks ett bra tag da alla sa olika platser..

Igar gjorde vi ingenting forutom en promenad. Vi utnyttjar kabeltvn kan jag saga! Vi kan sitta/ligga i vara sangar och titta pa film. Awesome. Snacket gar mest kring Nicaragua som vi aker till om en vecka. Vi har gjort lista pa allt vi ska kopa och vilka som far vad. Forst pa listan ar mamma och efter hennes namn star det "allt?".
Hoppas att det ar billigare an vad vi tror for vi har bada ratt mycket att kopa.

Idag at vi lunch med en liten del av familjen. Emilia och Otto har atta barn och alla de har barn sa denna familjen ar stor.. Pa lunch var vi nog runt 10 iallafall, det var bara ena sonen och hans barn har.
Hans fru pratade en del med Doris. Hon sa att Doris hade stora ogon. Sen tittar hon pa mig och sager att jag har ledsna ogon. Inte formen pa ogonen, utan i sjalva ogat. Det ar nagot jag har hort har en hel del. Folk fragar om jag ar ledsen nar jag inte ar det. Vet inte om det ar mitt rest-face. Att jag ser ledsen ut. Jag vet inte. Doris sager att mina ogon ser ledsna ut ibland och ibland inte.

Jag har varit ratt hemsjuk sista dagarna. Inte for att jag inte trivs i nya huset eller sa men jag har anda varit borta i tre manader nu och man blir lite hemsjuk ibland. Jag kommer hem nagon gang i borjan av april iallafall. Jag kan inte gora ytterligare en manad till med volontararbete. Man jobbar bara tre timmar om dagen. Resten av dagen har man ingenting att gora for man har inte rad att gora saker hela tiden. Yey. Sa nej, det gar bara inte.
Hade jag inte haft Doris hade jag nog suttit pa ett plan hem vid det har laget.
Just nu forsoker jag fokusera pa Nicaragua. Sen aker Doris hem den 13e och jag jobbar i fyra/fem veckor till och sen aker jag till nagot hostel pa kusten och chillar i tva veckor innan jag aker hem.
Jag vill fixa ombokningen nu sa jag har ett datum men det ar sa mycket fram och tillbaks med flygstolen hela tiden..