Igar akte jag hit till Jaco och Vanessa, en tjej jag larde kanna i MA, hangde med. Vi ar nu pa vart chill hostel, sweet.
Jag lunkar nog ner till stranden snart, det ar for varmt att sitta har. Jag ar sa trott hela tiden. Det ar varmt och man maste dricka sa sjukt mycket vatten. Jag har inte kunnat halla maten i en vecka nu sa kroppen ar helt tomd pa energi. Om det inte blir battre kommer jag nog akte tillbaks till SJ snart for det ar skitjobbigt att vara i varmen nar man inte mar topp.

Stranden lockar men vagorna ar jobbiga. I forrgar kande jag for forsta gangen nagonsin den dar lilla paniken som kommer nar man inser att man simmar mot land men inte kommer nagot narmre. Strommen ar sjukt stark och stora vagor bara forsatter att rulla in och sla skiten ur en, dessutom var jag ensam. Jag badar alltid nara andra sa forhoppningsvis nagon marker om man aker under vattnet och inte kommer upp men det ar anda obehagligt. Nasta gang jag gick i vattnet sa slog vagorna runt mig sa mycket att jag gjorde volter under vattnet, efter det bestamde jag mig for att det rackte..

Vagorna i Jaco ar nog inte snallare men nu har jag och Vanessa iallafall varann. Hon fick med kanna pa styrkan i havet vid MA och hon var med ensam sa nu ar vi iallafall tva.
Jag alskar hur man traffar sa mycket coola manniskor nar man aker runt. Hon ar fran Kanada och arbetar for Greenpeace. Hon ar den tjejen som star och ropar pa folk pa gatan. Det ar kul att prata med nagon som faktiskt arbetar med det efter alla forbestamda meningar man har om Greenpeace.

Det verkar som de flesta surfarna ar tillbaka pa hostelet sa det betyder, forhoppningsvis, att de storsta vagorna har lugnat ner sig.

Jag har for ovrigt brant lappen, det ar inte skont alls.

Skriver mer en annan gang :)