Tjena tjena!

I forrgar borjade en ny tjej pa barnhemmet. Och i forrgar var hennes sista dag. Igar kom hon helt enkelt inte dit. Sylas, som bor i samma hus som henne, fick reda pa kvallen att hon bytt till ett dagis. Hon trivdes tydligen inte alls pa barnhemmet. Arligt kan jag inte se henne arbeta med barn alls. Lilla ettaringen Daniella gar alltid runt och ler. Jag sag henne skratta och titta pa Julia men Julia log inte ens tillbaka. Whaaat? Vi ar nog battre utan henne anda. Kvinnan jag jobbar med ar supersnall och forhoppningsvis kommer fler volontarer snart. 

Sylas hade sin sista dag idag och pa lordag aker han till Jaco. Imorgon formiddag ska vi hanga lite i parken och jag ska lara honom gora armband (han ska gora armband och salja ar planen, haha). Pa eftermiddagen ska jag till marknaden och kopa presenter. Det ska bli kuuul :) Jag gick igenom mina grejer igar och hittade 10 000 colones (20 USD). Gissa om jag blev glad!

Idag gick jag och damerna pa en promenad. Jag visade vart barnhemmt ligger och de visade mig deras skola. Till kvallsmat blev det hamburgare/kottbullsmackor. Hamburgarna var formade som klumpar och till dem fanns det vanligt brod och ketchup sa jag valde att ta fram smoret och gora en kottbullmacka istallet.

Hoppas intresseklubben antecknar! .......

Ha det bra (:

Tjeeena bloggen!

Har hander det inte sa mycket, inte i mitt liv iallafall.
For den andra volontaren, Sylas, daremot, oh my...
Han foljde med en ny volontar till stan i fredags for att visa henne vart man skaffar internet. Val nere pa stan kommer han inte riktigt ihag vart det lag och de fragade en kille som kunde prata engelska och som visade dom vart stallet lag. Eftersom det tar ett tag pa internetstallet sa fragade killen om Sylas ville hanga sa lange (redan har hade jag sagt nej tack). Sylas hade ju inget battre for sig sa visst, de gick till en mindre park och satte sig pa en bank. Killen fragar om Sylas vill roka pa. Sylas tackade nej men sa att killen kunde gora det sjalv om han ville. Killen tog upp sin pase med gras och undrade om Sylas kunde halla den medan han letade efter nagot annat i vaskan. Sylas tar emot pasen och da staller sig killen upp: "I'M AN UNDERCOVER COP AND YOU'RE ARRESTED FOR POSSESSION OF DRUGS!"
Sylas maste sett ut som ett fragetecken. Killen sager att det ar 400 USD som galler eller fangelse i 15 dagar. Det ar den har delen som ar den sjuka: Sylas sager att han maste Skypa med sin mamma for han har inte sa mycket pengar. Istallet for att neka att han ager en dator och ga till ett internetcafe (stan ar fylld med dessa) aker de buss hem till dar han bor, i San Francisco, tar in killen i sitt rum och skypar med sin mamma. Hans mamma skaller ut tico-killen och sager att han inte kommer fa nagra pengar. Efter samtalet tar killen Sylas iPod och hans MacBook som betalning och gar.

Det finns saaaa manga fragetecken i denna historia men jag antar att man inte handlar som man borde i vissa situationer. Varfor i hela varlden tog han hem honom for?!

Nackdelen ar att denna kille kan ha varit polis vilket gor att Sylas inte vagar gora en polisanmalan. Killen vet ju trots allt vart Sylas bor. Detta leder ocksa till att han inte kan fa ett ore fran sin forsakring.
Han har ju "bara" fyra manader kvar.. Utan dator och musik..

Galna land. Hade nagon gjort sadar i Sverige hade man ju bara bett om att se bevis pa att han ar polis. Jag vill iallafall tro att svenska poliser inte haller pa med san har skit. Har ar det en annan femma. Det finns manga historier kring korrupta poliser och hur de planterar droger pa turister bara for att kunna mjolka dom pa pengar.

Idag var for ovrigt forsta molniga dagen pa laaaaange. Sen typ december. Idag lag vi nog bara runt 20 grader.
Efter middagen hade jag varsta chokladcravingen sa Cat kom in med en liten chokladkaka till mig och nar vi var i Cartago i lordags sa bjod Dee pa glass! Mig lider det ingen nod pa :)
Sprang pa Dinora i Cartago med sa jag lovade att komma till henne i helgen. Hon kanske gor pannkakor, hohoo :)

Gonatt!

Jag tankte att jag skulle delge mig med en sak jag lart mig av Doris - anledningen till att aldrig aka till Afrika.

Doris vaxte upp i Uganda och kom till England forst nar hon var tolv ar.

Pa vagen till skolan gick hon, och alla andra barn, med en svart sten i handen. Denna svarta sten absorberar fukt. Nej, barnen svettades inte. Blev de bitna av en orm sa satte man stenen mot bettet sa sog stenen ut en del av giftet..........

En natt vaknade hon och hennes familj av att deras hemhjalp skrek. En orm hade tagit sig upp i hennes sang under natten, legat intill henne for att fa varme och nar hon rorde sig sa fraste ormen och hon vaknade (ormen dodades av deras manliga "drang").

Nar de var i Uganda for nagra ar sedan sa behovde hennes bror stanna langs vagen for att "ga pa toa". Han stallde sig vid en buske och ut ur busken kommer en orm. Han spriiiinger tillbaks till bilen och sa fort han stangt dorren sa hoppar ormen upp mot rutan. Ja, vissa hoppar.

Doris sag med egna ogon hur en massiv orm at upp en babyget (?). Hon sa pulsen sla pa den fast den i stort sett var uppaten.
Vidriga varelser.

I skolan lar de inte sig inte hur man utrymmer skolan vid brand eller nagot sant, de lar sig hur man kommer undan ormar.

Alltsa.. Vi hor ju alla hur detta inte ar nagot for mig..

Jaha idag akte Doris hem. Det kanns helt tomt, hemskt, fruktansvart ensamt.
Det ar nog bast att inte skriva sa mycket om det sa jag slipper borja grata (igeeeen).

Inatt vaknade vi upp runt klockan 5. Jag (smart som jag ar) konstaterar det uppenbara efter att ha tagit ett stadigt grepp om sidorna pa sangen: It's an earthquake. Som om hon inte forstod det... Haha. Den holl pa ett tag och var defenitivt den storsta (enda?) jordbavning jag kant av. Nar jag googlade det stod det att den var 5.8 pa richterskalan. Vi hoppades bara att den inte skulle forstora nagra vagar eller startbanan for flygplanen.

Anyway, nu ska jag forsatta titta pa tv. Sjalv.
Haaa...

Igar var en relativt upptagen dag. Otto (herren i huset) tog mig och Doris till stan, bjod oss pa museum och mc donalds (hejdapresent till Doris anar jag). Museumet har ett stort utomhusrum med massa fina fjarilar. Jag och Doris forsokte forgaves att ta kort pa dom, de flog lite foor snabbt..
Efter det motte Doris och jag upp Denise i San Pedro. Vi fikade och Doris och hon sa hejda.
Efter det tog vi bussen hem. Fel buss dessutom. Vi lyckades hoppa av relativt nara hem som tur var. Efter det gick vi och amerikanskorna till Jumbo for att ata pizza pa Dominos (Doris request). Pizzan var huuuur god som helst. Vi delade pa en typ margarita fast med champinjoner pa. Vi at inte upp hela sa den blev lunch idag :)

Efter lunchen idag akte vi till Mall San Pedro for att ga pa bioooo :) Vi tittade pa The girl with the dragon tattoo och den var bra (har ju sett den svenska, som tur var kom jag inte ihag allt). Doris var imponerad och gillade den sa hon ska se till att lasa bockerna :) Jag var imponerad av att de var i Sverige och gjorde den! Jag trodde amerikanarna skulle sno den helt och andra platser och namn och sant, men icke! Bra gjort :)

Imorgon ar sista dagen med Dorisita. Pa mandag aker hon hem. Blaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.

Idag pratade jag och Doris och jag om saker vi saknar med hemma och har ar lite av sakerna:

Jag saknar att...
- ga runt i strumpor
- duscha i varmvatten
- tvatta ansiktet i varmvatten
- ata vad jag vill, nar jag vill
- spola ner toapappret i toan
- hora en normal ringsignal nar det ringer
- lyssna pa min ipod in public utan ranrisk
- aka icke-overfulla bussar
- prata med manniskor som inte mumlar (folk mumlar har)
- kanna sig saker trots att man har sitt bankkort eller mycket pengar i planboken

Ja det var nagra av sakerna. Vissa ar lojliga men efter ett tag sa ar de storre an de later.

Sa i mandags akte jag och Dorisita till Granada, Nicaragua. Otto skjutsade oss till bussen vid fem pa morgonen och bussen gick vid sex. Vi hamnade i mitten pa bussen, precis under AC'n. Det var k a l l t.. Vi lyckades sova en del, granskorsningen gick ratt smidigt och vid tretiden pa eftermiddagen var vi framme i Granada.
Sa fort man klev av bussen slogs vi bada av en kansla av fattigdom. Costa Rica ar ocksa ett tredje-varlden-land men Nicaragua kandes saaa mycket fattigare.
Vart hostel var helt okej, lite lite folk kanske.. Vi hade ett privat rum pa andra vaningen (vart rum var den enda overvaningen). Trappan gick upp till var dorr och sen dar inne fanns tva sangar, en flakt och ett bord. Inget lyxhotell precis men det dog fint!
Forsta dagen gick vi bara och handlade, lagade pasta och vegetarisk tomatsas och sen blev det sangen tidigt. Ingen aning om vad klockan var. Det var sa skont i Nica for ingen av oss anvande mobilerna eller hade nagon klocka sa det var mest ga upp nar man var pigg, ata nar man ar hungrig och sova nar man ar trott. Forsta natten sov vi suuuperbra.

Forsta riktiga dagen tog vi oss till en valkand marknad i en narliggande stad, Masaya. Det var intressant nar ingen anstalld pa vart hostel pratade engelska sa vi missuppfattade vagbeskrivningen till Masaya-bussen och fick fraga langs vagen. Vi hamnade pa en ganska omysig gata. Det satt man langs sidorna dar det ocksa stod massa fastbundna tuppar.. Vi gick fort, forsokte att inte titta pa nagon och vid slutet av gatan var bussarna (vart att tillagga att detta var obehagligt fast klockan bara var 10 pa morgonen). Lokalbussen var...intressant. Minst sagt. Val framme i Masaya hoppade vi av vid busstationen. Whow... Det var en stooor grusplan full med bussar, taxis och kvinnor som salde frukt. Doris sa att det kandes som att vara i Afrika och jag har aldrig sett nagot liknande.
Vi tog en taxi till turistmarknanden, tog en taxi till den lokala marknaden och sen tillbaks till turistmarknanden. Den lokala hade bara sant som vi inte ville kopa. Typ fejkmarkesgrejer.
Vi shoppade och gjorde nog ett eller annat kap :)
Nar vi skulle hem tog vi en taxi och bad att han skulle slappa av oss pa busstationen. Nar vi sa att vi skulle till Granada sa erbjod han att kora oss hela vagen dit for 8 dollar. Jag var i chock (biiilligt) sa jag fortsatte upprepa priset i undran om jag hort fel, da trodde chaufforen att jag prutade och sankte priset till 7 dollar. Haha. 20 minuters bilresa istallet for en timmes bussresa. Okej, bussresan var hur mycket billigare som helst men 7 dollar ar inte sa mycket (speciellt med tanke pa att vi slapp ga pa den dar gatan igen).
Den dagen kopte vi grillad kyckling, tortillabrod, gronsaker och avokado. Lyxmat!
Men vad daligt vi sov den natten. Bada tva. Jag tror jag sov sammanlagt fem timmar. Tidigare den kvallen sa Doris att hon sett nagot som sag ut som en kackerlacka i vart rum (jag mosade en kvallen innan sa det hade inte varit sa forvanande). Vi star upp bada tva och plockar i vara vaskor nar vi ser nagot som springer over golvet. Doris sag klor (?haha) och jag sag att den/det hade pals. Alltsa inte en kackerlacka. Jag hoppade upp pa min sang och det gjorde Doris med (vet inte varfor hon inte hoppade upp pa sin egen sang som typ var 2 dm ifran min men, haha). Vi skrek/skrattade i panik. Det roliga ar att hon sag den innan men da blev hon inte radd utan tyckte att hon sjalv var ganska hardcore, men den andra gangen sa hoppar hon upp pa sangen och skriker. Haha.

Pa onsdagen bestamde vi oss for att ga pa upptacksfard i Granada. Vi var och kollade pa Lake Nicaragua, gick runt i typiska Nica-kvarter och i typiska turistkvarter. Jag fick lara mig att ormar gillar mangotrad. Ett sant tanker jag aldrig sta under igen! Vi sag inga ormar men Doris upplyste mig om fakta och jag halvsprang nar vi var tvugna att ga under tradet.. Vi sag ocksa en kvinna hanga tvatt pa taggtrad. Hmm..
Husen i Nicaragua ar sa sota! De har massa glada farger, mycket gladare an Costa Rica och dar har de inga stangsel heller.
Denna kvallen sag vi den kackerlackslikanande figuren med pals och klor, det visade sig vara en mus som tydligen bodde i vart rum. Jag sa att vi borde ge honom ett namn. Vi ar tysta i nagra sekunder sen sager vi bada "Bob" samtidigt. Vi har typ blivit en person...

Pa torsdagen tog vi var sista runda till marknaden i Masaya. Denna gang tog vi en annan sorts buss som ar en expressbuss till Managua men som passerar Masaya. Jag traffade typ sex svenskar! Tror de var pensionarer och vissa av dom var fran Varnamo. Coolt! Vi shoppade det sista, fikade pa samma stalle som vi var pa sist och gick runt pa marknaden aven efter vi shoppat klart bara for att spendera lite tid.
Nar vi kom hem till vart hostel sag vi var lilla Bob, igen. Han sprang ut ur rummet ratt snabbt efter vi kommit in och pa natten blockerade vi hans ingang. Det var nog mer vi som bodde i hans rum an tvartom..

Pa fredagen gick vi upp supertidigt. Bussen gick klockan 6 fran Managua men det stod pa var biljett att man var tvungen att vara vid bussen 45 minuter innan avgang. Vi visste inte om de menade avgang fran Managua eller avgangen fran Granada sa vi tog det sakra fore det osakra och satsade pa att vara vid Ticabus kvart over fem. Kvallen innan fragade vi agaren av hostelet (antligen nagon som kunde engelska) allt vi behovde veta. Hon sa att massa taxis passerar hostelet hela tiden och att ticabus vanteplats (heter det sa?) ar inomhus och de har stolar och tv och allt sant. Bra tankte vi! Men sadar blev det ju inte riktigt..
Klockan kvart i fem lamnar vi vart hostel och inser att det inte alls passerar manga taxis. Vart hostel lag typ 40 meter fran Stadsparken dar det finns mycket taxis men inte direkt ar ett bra stalle att vara pa nar det ar morkt. Inte mycket att gora, vi gick till parken och lyckades fa en taxi relativt snabbt. I taxin fanns det redan en kvinna (de plockar alltid upp folk aven att de har folk i bilen). Han sa att han bara skulle slappa av henne forst och sen kora oss till Ticabus. Visst, gar val bra tankte vi. Mm, men sen korde han mot Lake Nicaragua, svangde av pa en liten obelyst gata dar det inte fanns naaagra hus. Totalt morker utanfor rutan, han kor fort och sen plockar han upp en kille langs gatan med. Jag tanker inte ens skriva vad jag tankte pa. Som tur var slapper han av de andra tva och kor oss till ticabus vantsal. Det ligger i ett ganska otrevligt omrade med mycket mekaniker och biltvattar. Vart att tillagga ar att det fortfarande var morkt ute. Han slapper av oss och vi tror att han kort oss till fel stalle. Men nej, visst var det ratt stalle, det var bara det att de inte hade oppnat an. Som tur var stod det en amerikansk man dar med sa vi var inte ensamma. Fast det var anda inte speciellt kul att sta ute i morker i ett taskigt kvarter i Nicaragua i en timme. Speciellt inte nar den amerikanske mannen berattar hur han blev bortford och ranad dagen innan. Ja, detta star han och berattar i morkret. T a c k.
Nar solen gatt upp och det blev ljust ute sa oppnande de vantsalen. Antar att de inte ville ha oppet medan det fortfarande var morkt.. Vid klockan sju kom bussen och vi hade samma platser tilldelade oss pa vagen hem, fast pa hemvagen var det annu kallare..
Val framme vid gransen maste man ga ur bussen, de kollar vaskorna, byter plats pa allt bagage som ar under bussen, tar vara pass och gar ivag, kommer tillbaks, in i bussen, mot migration, ut ur bussen, koa, koa, koa, fa stampel och tillbaks pa bussen. Jag tog med mig min flygbiljett for att visa att jag faktiskt kommer lamna Costa Rica (ibland knolar dom med att stampla passen med 90 dagar om man inte har utresebevis). Vara vanner som var dar for tva veckor sen fick 90dagarsstamplar utan nagot bevis alls. Doris hade inte med sig sin flygbiljett och han vagrade ge henne nagon stampel alls (30 dagar hade ju rackt for henne). Men nej, migrationsmannen tvingar henne att ga till ett internetcafe, skriva ut sin biljett och komma tillbaks. Suck. Som tur var hade hon sin biljett pa sin email, annars hade vi blivit fast vid gransen och det vill man i n t e bli.
Efter mer buss, taxi och en annan buss var vi antligen hemma i San Francisco. Tolv timmars resa ganska exakt. Vagen dit tog ungefar tio timmar men da gick migration mycket smidigare.

Vi var sa glada over att ha kommit hem i sakerhet utan att ha blivit av med nagot. Vi kopte en liten brodduk till Emilia som hon blev jatteglad for. Katherine fick en typisk Nica-leksak och fodelsedagsbarnet Dee fick en fin anteckningsbok. Resten ar hemligheter! :)
Vi at en supergod tarta pa kvallen, wow! Latt den godaste tartan/kakan jag atit sen jag kom hit!

Bilduppladdningen vill inte just nu men det kommer bilder pa facebook snart :)