Tjaaa.

Idag regnar det. Igar vrakte det ner. Men vi gick och at glass iallafall. Efter lite om och men hittade vi Pops (som vi tydligen hade gatt ratt forbi). Det var goottt.

Jag har bestamt mig for att inte aka till det dar huset over jul. Det blev dyrare an jag raknat med. 30 dollar per natt i 6 natter. Sen mat och resa pa det. Na, det gar bara inte.
Saken ar den att jag inte vill vara i Cartago. Jag vill inte vara i detta hus och fira med en big happy family. Det blir lite for jobbigt. Sa jag tar nog in pa hostel i SJ i tva natter.
Doris vill inte heller fira i Cartago eller med familjen hon bor hos (hon kanner likadant som jag). Hon hade bestamt sig for att folja med mig till SJ. Denise (Doris och Denise bor i samma familj) vill fira har i Cartago och verkar inte forsta varfor jag inte vill fira med varken min vardfamilj eller deras vardfamilj. Iallafall, nar Doris sa att hon skulle med mig till SJ sa sa Denise att hon inte vill vara ensam har i Cartago, men hon vill vara i Cartago. Sa Doris hamnade i en jobbig sits sa nu stannar nog hon med har sa jag aker ensam till SJ.
Mig spelar inte sa stor roll egentligen. Visst hade det varit kul om hon hangde med men det ar ju mitt val att aka ivag sa jag far skylla mig sjalv. Jag kan ju stanna har och fira men jag vill verkligen inte det. Tror dessutom att min husmor raknar med att jag aker ivag eftersom jag sagt att jag ska.
Jag vill bara sova mig igenom jul iallafall och latsas i ar igen att det inte ar jul. 


Funderar for ovrigt pa att backpacka i mars. Verkar bli att jag aker norrut. Skulle garna aker soderut men gransen till Colombia verkar dodgy. Manga avrader fran att komma vid landsvagen. De flesta kommer in genom flyg eller bat. Alfonso, en 30arig tico, sa att inte ens han skulle vaga ta landsvagen in i Colombia. Har for ovrigt hittat massa mysig info om gransen pa internet.

As for traveling cheaply from Panama to Colombia, I can tell you this :
1-Do not travel by land
The border area is a big, wonderful rainforest area, sadly inhabited by both guerrillas and right-wing death squads. Many foreigners have been robbed, kidnapped or even killed while trying to cross this border.

Sa jag tror jag lamnar den Colombianska planen och aker norrut.
Manga sager att Honduras ar lite sadar och ingen rader mig direkt att aka dit. Guatemala har jag fatt for mig ar farligare men jag vet inte. Far se hur langt jag kanner for att aka. Man kan ju ta sig hela vagen upp till Mexico och tillbaks. Kora typ huvudstad till huvudstad och aka till mindre stader fast som ligger nara huvudstaderna. Det ar fran huvudstaderna alla bussar gar och sant. Gora det lite latt for sig iallafall..
Sen kommer jag nog hem i April tror jag :)
Branner de sista pengarna i Mars och sen aka hem. Kanns som en bra plan.
Vill man vara pa the safe side sa tar jag bara Nicaragua och Costa Rica. Finns mycket kvar att se har ocksa.
Vi far se, ar ju ett tag kvar tills det ar dags.

Pa torsdag har jag varit har i tva mander och det ar dessutom bara 2 veckor kvar till Hannah Montana anlander!

Vi tar nog for ovrigt nyar i SJ och aker till Nicaragua andra veckan i januari.

Pura vida mina vanner!

I fredags morse akte jag till Jaco for att traffa Ronnebykillarna som vi traffade i Bocas.
Bussen gick klockan 7 fran San Jose sa jag gick hemifran halv sex pa morgonen. Efter en 2,5 timmes lang bussresa var jag framme. Jag gillar inte nar de kor upp over bergen. Vagarna ar smala, krokiga och man ar 5 m fran ett stup utan stangsel. Hela tiden.
Iallafall sa gick det bra och nar jag kom fram motte Nicke upp mig. Det var supersoligt och varmt :)
Vart hostel var jattemysigt. Det var mer som att bo hemma hos nagon. Det fanns pool och var nara till havet :)

Vi kakade glass, lagade mat, killarna surfade och jag laste bok pa stranden  (och solade saklart).
Pa kvallen var det utgang som gallde. Eller det var tanken iallafall. Jag hade ont i magen nastan hela dagen och pa kvallen fick jag blodtrycksfall heeela tiden. Fick ga och lagga mig pa sangen hela tiden. Sa jag fick strunta i att ga ut. Som tur var sa kom det fyra nya killar till vart hostel. The Swaussies - Andre fran Sjobo i Skane och Sam, Pye och James fran Australien. De hade rest hela dagen sa de orkade inte heller ga ut sa jag hangde med dom pa vart hostel.
Kvallens roligaste var nar Andre skulle ga in i deras rum. Jag och James satt i soffan och Sam var inne i sovrummet. Helt plotsligt trillar Andre i slowmotion ner pa golvet och typ grater/skrattar. Han ropade pa hjalp men vi trodde han bara skamtade. Efter typ 20 sekunder gar James och kollar var som ar felet och det visar sig att Andre klivit pa ett haftstift. Det satt fast i halen. Jag skrattade sa jag gick sonder. Till raga pa allt sa slar James pa haftstiftet innan han tar ut det. Haha det sag sa roligt ut.

Dagen efter hangde jag en del med Andre medan de andra surfade. Alla svenskarna och australienarna surfar sa det var bara vi mobbade svenskar kvar pa land.
Pa kvallen hangde alla pa vart hostel. Vi lagade mat, spelade spel och hade det skitkul. Alla andra gick in och kollade pa film medan jag, Andre, James, Pye och Sam satt ute heela kvallen. Skitbra kvall! Larde mig gora riktiga shoulder hugs, haha. Larde mig ocksa att Costa Ricanska myggor visst tycker om mig, lite iallafall.

Sen vart det sondag och dags att aka hem. Hade grymma dagar med allihop :)

Bilder finns som vanligt pa facebook under Costa Rica baby!

Jag har inte last pa Barometerns hemsida pa lange och jag onskar att jag inte gjort det idag heller.
Jag blir bara irriterad.

"Han mår bra nu Ebbe, tre månader. Tacka mamma Madeleine Erlandsson för det."
Ja. Tacka nu din mamma for att hon lamnade dig ensam i bilen.

For ett tag sen sa lamnade en mamma sin son i bilen for att ga in till en bekant. Bilen fattar eld och hon springer ut och raddar sitt barn. Hon utmalas som en hjaltinna.

Konstigt. Sist jag kollade sa var det inte sa smart att lamna ett barn ensamt i en bil.

Idag har helt klart varit en intressant dag.

Kom till barnhemmet och Doris, Denise och Nicole var redan dar tillsammans med tva nya volontarer. Fler fran Schweiz. Jag och Doris ar lite utmobbade. Nu ar det fyra stycken som pratar tyska och vi forstar ju inte det.. Antingen far hon lara sig svenska eller sa lar jag mig swahili eller vad det nu ar hon kan, sa bildar vi egen klubb :)

Anyway, resten av dagen blev jag och Doris mobbade av typ sju ungar. De var fran 12-18 ar. Utan anledning. De kallade oss massa fula saker och kastade saker pa oss. De kunde ju saklart inte saga nagot face 2 face utan stod pa overvaningen och ropade saker. Mooooget. Jaja..

Sen gick vi till parken, med TJUGO ungar. K a o s. De har ju lov nu sa "mellanbarnen" vill ocksa hanga med. Annars tar vi ju bara de sma med oss.
Det var en del som inte skotte sig. Jag sag tre stycken 7aringar pa vag ut fran parken. Sprang ifatt, skallde lite pa dom och tvingade tillbaks dom in i parken. Sen trillade ju barn i lera, ville kissa, blotte ner sig helt, grat och ja, alltid nagot.

Efter jobbet gick jag hem och at och tog en 20minuters powernap innan jag motte upp Abby, Amanda, Doris, Denise och Karin for att kaka glass. Den glassen var fin! Chokladglassen var typ som en blandning mellan glass och muffinssmet. Mmmmhmmm!

Sen gick vi till en smyckesaffar.. Jag kopte tva par orhangen och ett par strumpor for sammanlagt 15 kr. Whey :)
Jag kopte nog minst av alla, sa jattedalig var jag inte (forsoker rattfardiga det)..

Imorgon blir en intressant dag. Leif och Helga kommer pa besok till barnhemmet sa hoppas de uppfor sig lite. Hoppas de inte mobbar oss imorgon med. Mmm vi far se hur det gar.

Jag onskar att jag kunde lagga upp youtubevideos pa min blogg som normala manniskor. Och bilder.. Men internet fixar inte det. Har kommer lite lankar pa bra latar iallafall :)
Detta ar mest for min skull, for att jag inte ska glomma dom. (a)
Detta ar ju i princip min dagbok. Folk som inte bryr sig om mig tycker antagligen inte denna blogg ar sa intressant eftersom jag skriver ratt ingaende om vad som hant. Det ar det att detta ar det enda satt for mig att beratta for familj och nara vanner vad som hander. Man vill beratta mer an bara " Jag var i Panama". Sa darfor skriver jag sa mycket, sa de kanner sig narmre mig. Och det kanns skont att ha dem delaktiga i vad som hander, det blir lattare att hitta saker att prata om da :)
Och sen sa ar det saklart gutt att om ett ar kunna komma hit for att lasa och komma ihag allt :)

The Fray - Heartbeat
http://www.youtube.com/watch?v=hp0_2fjPlbM

Emily and the Woods - Steal his heart
http://www.youtube.com/watch?v=iOYdTx8ElXE

Collie Buddz - She gimmy love
http://www.youtube.com/watch?v=X7eSmRtC4Rg

Ganska olika sortes musik. Hoppas ni gillar nagon :)

Jaa jag tjuvkikade pa mobilen.. Vem raknar i veckor liksom? Sa manga vuxenpoang har jag inte.

Vad har jag gjort denna vecka ar fragan.
Vi kom tillbaks fran Bocas i tisdags.
I onsdags jobbade vi. Kan inte komma ihag att nagot speciellt hande.
I torsdags jobbade vi igen. De stora hade en snall dag (!!!!!!!...?). En tjej tog kort av mitt oga for att hon tydligen tyckte det var sa fint. En tjej sa att hon gillade min sjal. En kille skojbrakade, holl for ogonen pa oss, kittlades, lyfte mig (och Jojo, hon ar ju nastan en del av mig snart) och gav mig ett armband. Ar det sa en 15arig kille visar sitt intresse? Haha, det var iallafall en bra dag och jag stannade lite langre an vanligt.
Sen blev det hem och packa och fixa lite for pa fredagen drog jag och Dorisita till San jose.

Pa fredagen tog vi bussen till SJ och taxi till en skola dar nagra av parkourkillarna skulle ha en uppvisning. Vi stod utanfor skolan och kande oss skitlost..
Doris tyckte sig se var kontaktperson Adrian men det var inte han. Hon tycker sig tydligen se honom varje gang hon ar i San Jose.
10 minuter senare passerar en man oss medan han saktar ner.
"Heey Sara and Doris!"
Klart det AR Adrian. Jag pratade i telefon men borjade garva. Stackarn trodde val att jag skrattade at honom.
Sen fortsatte vi sta dar, helt lost utanfor skolan tills nagra av parkourkillarna kom (som tur var).
Showen var cool. Vi sag en helt galet vig kille. Och hans pappa var typ gammal men gjorde fortfarande massa akrobatik. Laskigt.
Forlat om min svenska blivit dalig, jag far tanka massa for att fa ihop meningarna ratt..
Efter det akte vi och lamnade vara saker hos Janette, dar vi skulle sova for natten och sen vidare till stan for att kaka  lite. Vi hittade varsta coola affaren! Skitbilligt med. Vintageklader! Hittade ett par jeansshorts med hog midja som var saaaa fina. Jag fick pa dom men de satt langt ifran bekvamt sa Doris kopte dom istallet.

Pa kvallen blev det Cafe Mundo for att fira Marcus fodelsedag. Det var jag, Doris, Marcus, Leif, Hanna, Hannah, Teva, Anders och Maggie. Jag alskar Cafe Mundo. Jag at Carbonara och chokladmousse till efterratt. Saaa gott.
Sen gick vi till en bar. Fast vi nyktra drog hem ratt snabbt.
Hade en jattetrevlig kvall! :)
Hade tvaront i magen hela natten och dagen efter men allt kan val inte vara gratis har i varlden.

Igar gick jag, Doris, Leif och Marcus till en skitstor frukt och gronsaksmarknad. De hade seriost allt. I fruktvag da saklart. Det var en jattefin dag. Soligt och jatteharligt :)
Innan vi akte hem sa drog jag och Dorisita pa bio. Vi sag breaking dawn. Den var bra fast vi fick samst platser. Haha. Andra raden, awesome! Men sa fort filmen borjade sa slutade man tanka pa det. Jag alskar verkligen de sota popcornen de har har! Fast vi delade pa en liten at vi anda inte upp den. Konstigt, det kandes som jag at hur mycket som helst..

Idag har jag inte gjort nagonting. Jag har skypat med mamma vilket var skont. Var lite hemsjuk igarkvall och idag. Nu kanns det battre (kan bero pa chokladen jag nyss tryckte i mig ocksa). Skypade med Hanna. Skrev som ni ser mycket har pa bloggen. Nu vet jag inte vad jag ska gora.

Vi hors nar jag har nagot nytt intressant att meddela!

Puss och kram skumbanan

En vecka senare kommer uppdateringen.. Ops :)

Forra fredagen sa akte jag, Doris och Denise till Panama. Vi lamnade Cartago kl 6 pa morgonen for att ta oss till San Jose och ta bussen darifran. Vi var dar valdigt mycket for tidigt. Vi antog att rusningstrafiken skulle vara hemsk. Hellre for tidigt an for sent.

Jag somnade ratt snabbt men vaknade upp efter bara en halvtimme. Tittade ut och sag lite byggnader.
S: Isn't this Cartago?
D: No, that's in another direction.
S: Are you sure? It looks like Cartago..

Bussen skulle kora samma vag som nar jag akte till Puerto Viejo. Vilket innebar inte genom Cartago. Nar vi sag La Basilica insag vi att vi var i Cartago och vi fragade busschaufforen varfor vi korde denna vag. Da berattar han att den vanliga vagen ar avstangd och vi maste ta en som ar 100 km langre.
Vi korde bara uppat. Seriost. Upp i bergen. Man tittade nerat och det var som att himlen var under oss. Det var dimmigt sa man kunde inte se byarna dar nere. Vi var ganska varmt kladda eftersom vi kom fran Cartago pa morgonen men vi fros verkligen dar uppe.
Jag borjade saklart stressa upp mig (I'm so weak). Jag var radd att gransen skulle hinna stanga innan vi hann over den. Gransen stanger 18.00 och var beraknade ankomsttid var runt 17.00. Inget gar dock som det ska har och allt tar langre tid.
Mot all formodan kom vi fram runt 17 och vi traskade over gransen som bestar av en ranglig ihopfallande bro. Vi ville ta kort pa bron men vi var fokuserade pa att ga over den och inte trilla igenom.
Bussen slapper av innan gransen, sa far man ta sina saker och ga over gransen for att sen hoppa pa bussen igen som kor till en narliggande stad i Panama.  Meeen saker gar ju inte som de ska har. Bussen skulle inte kora over gransen sa vi fick 2 dollar var tillbaks. Pa andra sidan gransen hjalpte en man oss (alla som var pa var buss, typ 15 pers). Han fixade en minibuss som vi alla fick plats i och ringde batarna som skulle ta oss till Bocas del Toro och bad dom att vanta pa oss. Sista baten gick klockan 18.00 och vi var fortfarande pa gransen vid den tiden. Detta innebar att chaufforen forsokte ta igen extremt mycket tid. Vi hamnade i ytterligare en passkontroll langs vagen. Jag visade seriost upp mitt pass sex ganger. Innan gransen, efter gransen, nar jag kopte bussbiljett, till tva olika personer nar de kollade vara vaskor och sen langs med vagen. Det ar fortfarande lite obehagligt nar polisen/migrationsgubbarna gar runt med massiva gevar, ibland tva stycken (detta ser man mitt inne i stader med).  Iallafall sa ar jag glad/forvanad att vi inte kraschade under bilfarden.

Val framme vid taxibatarna sa borjade prutningen. En colombiansk tjej var inte sa pepp pa att betala 12 dollar for nagot som egentligen kostar 4 dollar. Hon fick ner priset till 10. Personligen sa kunde jag inte brytt mig mindre om 2 dollar. Vi hade rest lange och jag ville bara komma fram.
Till slut var vi framme i Bocas och gick till vart hostel, Taitu Mondo (eller var det tvartom? Kommer aldrig ihag).
Vi blev insatta i ett dorm och borjade gora oss hemmastadda nar tva tjejer kom in i rummet berattade att rummet var fullt fran forsta borjan. Ops. Bytte dorm, traffade Marcus och gick och at pizza. Sen var klockan mycket och vi gjorde inget mer den kvallen.

Insag precis att detta inlagget kommer bli langt, bara sa ni vet ;)

Dagen efter akte jag, Doris, Denise, Marcus, Nicole och Niklas till Wizzard beach. Killarna surfade. Jag, Denise och Nicole solade och Doris gick upp sjalv i djungeln. Seriost. Galen. Fast hon gillar djungeln. Jag var radd for hennes skull iallafall..
Det var en soft dag pa playan. Vi blev lite uttrakade efter ett tag. Vi var tvugna att aka dit med bat sa vi fick snallt vanta tills batgubben kom tillbaks for att hamta oss.
Nar han kom for att gora det sa kom han ocksa med min varsta mardrom. Det var for mycket vagor sa vi var tvugna att ta oss till andra sidan on dar baten var. Detta innebar 30 minuters promenad.. i djungeln.
Jag ville borja grata. Pa allvar.
Som tur var hade jag Doris och Denise. Utan dom vet jag faktiskt inte vad jag hade gjort. Jag var verkligen pa bristningsgransen. Doris gick forst, jag gick 10 cm bakom henne breathing down her neck, Denise gick bakom mig och sen gick de andra. Stigen var typ 40 cm bred. Och det var lummigt. Inte som att man sag var som fanns 10 cm vid sidan av stigen precis. Jag kan faktiskt inte tanka pa en situation dar jag varit sa radd.
Om det ar nagon som inte kanner mig som laser detta (alla som kanner mig vet) sa ar jag sa sjukt radd for ormar sa det finns inte. Dessutom hatar jag att kanna mig trangd. Alltsa en kansla av att jag inte kan ta mig darifran om jag vill.
For tva ar sen gick jag och mamma pa en smal stig pa Oland, med hogt gras runt oss, nar det kom en orm. Tror det ar lite darifran paniken kommer.
Ah iallafall, vi sag tva red frogs. Jattegiftiga sma roda grodor. Som tur var sag vi inga ormar, aven om vissa tyckte det var kul att skamta om att se dom. Kan inte riktigt se nojet i att skamta om sant nar man vet att nagon ar livradd but whatever.

Nar vi kom hem darifran gick jag, Doris och Denise och at falfel. SVINGOTT! Pa kvallen satt vi och pratade med folk pa vart hostel innan vi drog till Agua Lounge. En panamansk (?) kille kom fram till oss for att enbart babbla om hur vi inte svarat honom nar han ropat "Bonitas, wanna go to the beach?" tva ganger under dagen. Detta ropar alla hela tiden sa ahh man slutar svara. Efter att ha babblat i 20 minuter om hur ohyfsade vi var gick han. Nagra minuter senare ser vi polisen komma. De satter handfangsel pa killen och tar honom med sig. Sen slapp vi honom resten av kvallen!
Agua Lounge var kul. Det ar ett stalle som ligger precis vid vattnet och de har gungor pa en brygga. Man kan alltsa gunga och hoppa ut i vattnet! Inte riktigt nagot vi var sugna pa men var van, Owen (sov i vart dorm), tyckte det var kul att forsoka fa tjejer att trilla av gungorna ner i vattnet.. Tror inte han lyckades.

En kille kom fram och pratade med oss. Han var fran Kanada men bodde och arbetade i Panama City. Vi kommer inte ihag hans namn men vi kommer ihag att han sa att han hade hemhjalp. Tror ni vi mobbade honom for detta? Han sa att de aven hade haft det nar familjen bodde i Schweiz. I Panama kanske det ar vanligt, men i Schweiz.. Njae.. Inte vanligt enligt Denise iallafall (som ar fran Schweiz). Jag sa att min 90ariga mormor har hemhjalp varannan vecka, haha. Han tvattar inte ens sjalv. Doris vagrade slappa att han hade hemhjalp sa till slut gick han ifran oss. Tror han var ganska sur.. Haha. "I'm SO tired of this conversation, I'm leaving now."
Det basta maste varit dagen efter nar vi precis atit frukost. Vi passerar platsen dar man borstar tanderna.
Doris med stirrande ogon: "Oh, YOU are staying HERE?!"
Vem ar det om inte Maid-killen.. Haha

Den dagen hyrde vi cyklar. Skitcoola cyklar! Jag valde en knallrosa :) 5 dollar for en hel dag, inte fy skam!
Vi valde att cykla till Bluff beach som lag ungefar 8 km bort. Solen sken och det var varmt och harligt :)
Cykelturen borjade pa plan asfalt for att sen overga i backig grusvag. Det var efter forsta nerforsbacken jag insag faktum. Doris kan inte bromsa. Det visade sig att hela sitt liv har hon bara haft cyklar med bakattramp, alltsa enbart med handbroms. Dessa cyklar hade endast fotbroms.. Vi stannade nagra ganger och jag forklarade hur man bromsar. Visade hur man bromsar. Nasta nerforsbacke samma visa. Hon bromsar inte. Det var inga daliga nerforsbackar. Underlaget var skit. Hon kandes dessutom inte sa stabil pa cykeln.. Iallafall sa kom vi dit och hem utan att hon trillade (mirakel). Tror hon typ forstod hur man bromsade pa hemvagen. Efter ett antal "lektioner".
Bluff beach var fin men vagorna var galna. Vi lag bara i vattenkanten. Nar vi stallde oss ut sag det ut som det hade hant en olycka. Hela bikinibyxorna var fulla med sand...
Val hemma igen hangde Marcus pa och vi forsokte hitta nagonstans att ata. Sondag = stangd dag.
Till slut hittade vi en mysig bat som man kunde ata pa, den lag forovrigt precis vid vart hostel. Vi som flangt runt halva on for att hitta ett matstalle..

Har jag skrivit i tidigare inlagg om det dar trahuset vi ville ha? Iallafall, tre andra svenskar fick det. Kalle, Niklas och Mattias fran Ronneby! Skitharliga killar. Vi satt uppe i deras trakoja hela kvallen och bara chillade, spelade gitarr och snackade. En av de basta kvallarna, helt klart!

Dagen efter drog jag, Doris, Denise och Owen till ett annat hostel bara for att chilla. Det hostlet lag precis vid vattnet sa vi badade (och slapp sanden, yey!). Aven denna dag hade vi matproblem. Det lag ett falafelstalle precis bredvid men de oppnade aldrig. Nar vi bestamt oss for att ata pa hostlet vi var pa sa visade det att de stangt koket en timme tidigare. En norsk tjej sa att falafelstallet vid vart hostel var oppet sa vi gick dit. Det oppnade inte forran senare. Det var helgdag i Panama sa saker hade tydligen inte oppet. Till slut hittade vi ett mysigt stalle dar jag at Margarita, god dessutom! :)
Sen gick vi runt och gjorde lite souvenirshoppning (stavning?). Vi pratade med en man i en affar, som sa fort han fick reda pa att vi var volontarer, gav oss varsitt armband :)
Aven denna kvall spenderades uppe i pojkarnas tradkoja tillsammans med tva andra svenska tjejer fran Stockholm. En av tjejerna kande Marta Lagergren, varlden ar liten! Varje gang jag rest runt har och bott pa hostel har jag traffat nagon som kanner nagon fran Nybro som jag kanner. Hur stor chans ar det..?

Sen sa vi hejda till alla svenskar for dagen efter begav vi oss hemat.
Pa battaxin till fastlandet sa gungade det skitmycket. Jag och Denise satt langst fram. Tror det var typ 16 personer i baten. Baten hade ett tygtak. Det fanns en oppning precis framfor oss men den var stangd ocksa, med dragkedjor. Iallafall sa var vagorna galna.
Baten akte upp pa en stor vag och sen ner igen. Problemet var att baten inte hann upp pa den andra vagen utan korde i stort sett fronten genom hela vagen. Allt jag hann tanka var "shit" sen var jag och Denise genomblota. Skitmycket vatten kom pa oss, och bara oss. Kladerna blev dygnsura. Ombytet i tygvaskan = genomblott. Kul.
Vi skrek och alla andra skrattade. Fast det var ju lite kul egentligen. Sa man blev ju inte sur precis.
Resten av den 30 minuters langa batfarden gick at att andas in genom nasan och ut genom munnen. Man fick ju inte bli sjosjuk.

Efter lite om och men och en 40 minuters taxiresa, 7 timmars bussresa i en liten skitbuss, en taxiresa, en annan 40 minuters bussresa och en annan taxiresa var man antligen hemma.
Jag fick tvatta allt. Aven det som jag inte anvant. Allt var blott/surt.

Bilder ser ni pa facebook :)
Och jag sa ju att det skulle bli ett langt inlagg.. I warned you people. :)

Ohhh Saaara. Kom ut ikvaaaall.
Yeah! Har blivit lite sjalvcentrerad och lyssnar pa en Sara-lat. Kanns fint!

Idag stadade jag konstant i 1,5 h pa barnhemmet. Barnen ar galna. De stora barnen med. Har de atit fardigt en frukt sa slanger de resten pa golvet. Ackligt skitigt overallt. Urk!

Imorgon drar vi till Bocas del Toro i Panama! Sweeeet! Forhoppningsvis ska vi bo pa ett hostel som har en trakoja for tre! Den vill vi ha :D Hoppas den ar ledig :)
Sa jag, Doris och Denise mots vid La Basilica har i Cartago kl 6. Da tar vi bussen till San Jose och tar taxi till Panama-bussen som gar klockan 9. 6 timmar till gransen sen blir det ytterligare 3 timmar fordelat pa buss, taxi och battaxi. Om allt gar som det ska sa ar vi dar runt kl 7, men vi far se. Gar saker nagonsin som de ska har?
Pura vida! :)

Jag kommer nog bara uppdatera lite pa facebook under tiden vi ar dar, bara for att gora er avundsjuka saklart ;)
Vi kommer tillbaks till Cartago pa tisdag kvall sa da ar jag tillganglig igen.

Ahh vi kommer ha det sa bra :D

xx

Nicole har lyckats fa loss, igen. Stackarn.
Doris, Denise och jag ar alla skitoroliga att vi har det. Alla kanner tydligen inte av det, sa vi borjade titta i varandras harbottnar. Denise tycker da att hon ser en lus i Doris har (vilket skulle vara kaos eftersom hon har rastaflator och inte kan kamma ut dom..). Doris borjar skrika och jag och Denise hoppar bakat i skrack for att de ska attackera oss. Sentyckte jag synd om Doris som hade panik sa jag tittade och sag att det bara var en bit kokosnot (hon har nagon sorts kokonotsinpackning som lamnar kokonotsbitar i haret).
Sen tittar vi oss omkring och inser att typ 15 barn vralglor pa oss. Da borjar jag saklart skratta sa mycket att jag gar runt dubbelvikt.

Men vi ar faktiskt inte sa pepp pa att fa loss. Jag och Denise satter upp vara har men det ar varre for Doris som har rastaflator. De amerikanska tjejerna, Abby och Amanda, har haret lost nerslappt varje dag..

Usch jag vill verkligen inte ha loss. Uuuurk.

Nu ska jag nog faktiskt ta en liten tupplur. Ingen rolig online sa har inget att gora och ar forovrigt ratt trott sen gardagen.

Vi var pa San Pedro mall for att titta pa Breaking dawn men den visades inte an :(
Vi at mcd i Cartago innan vi akte till SJ. Jag och Denise at en ny sorts hamburgare.
- I think I'm gonna take Nifica. Whatever that is. Mc nifica.. OH I GET IT!
Sen at jag godaste chokladmoussen ever pa San pedro mall. Och Amanda at den storsta bullen jag sett i hela mitt liv.. Den var massiv. Med glasyr pa. Galet!

Nar vi skulle aka hem sa blev det inte riktigt som tankt. Nar vi kom ut sag vi hur massvis med  motorcyklister blockerade hela rondellen. Den rondellen var saklart Cartagobussarna tvugna att aka igenom. Det var en protest for att de hojt skatten for motorcyklar. De blockade hela skiten hur lange som helst. Till slut lyckades bussen vi satt pa kora in pa en mindre gata och kora varldens omvag. En bussresa som ska ta 40 minuter tog runt 2 timmar. Great! Speceillt eftersom Abby och Amanda skulle undervisa i engelska hemma i Cartago.

Jag och Amanda satt och pratade om hur situationen ar har och vad andra volontarer rakat ut for. Nar vi kom fram till Cartago var det morkt och vi forsokte fa en taxi..
- Wow, I'm so glad that we had that conversation right before we got off the bus...

Powernap folket! Ciao!

Jag ar fortfarande fascinerad av hur stora lastbilar bara helt plotsligt dyker upp nar man korsar vagen. Jag och Doris gor vara korsa-vagen-i-panik-skrik och springer. Vi skulle lika garna kunna ha Foreigner stamplat i pannan..

Igar hade vi en bra dag pa stan. Vi letade efter jeansjackor i evigheters evigheter. Vi vill gora snygga jeansvastar. Det finns huuur mycket jeans som helst men av nagon anledning sa ar jeansjackor verkligen inte poppis har.
Jag kopte ett par ballerinaskor att jobba i. Man blir trampad pa en hel del sa sandaler gar bort och sneakers blir lite val varmt vissa dagar.
Kopte aven tre ringar.. Ops.. Jag och Doris lovade varann att vi inte skulle ga in i fler smyckesaffarer men ingen hade styrkan att sta emot. Till mitt forsvar kostade tva av dom bara 6 kr styck.. Man kan ju inte motsta da.

Vi kakade pa Taco bell. Det var sadar faktiskt. Tror vi valde fel grej. Man ska ta nagot som man far graddfil till! Det var iallafall sjukt billigt. Man fick en burrito, en taco, pommes och dricka for mindre an 2000 colones. Vilket ar cirka 4 dollar. Vilket ar cirka 28 kr. Valkommen till min huvudrakningsvardag! Vet inte varfor jag maste gora om allt till dollar forst men det har bara blivit att jag gjort det. Jag ar inte sa smart alltid :)

Inatt fick jag seriost rycket pa de forbaskade tupparna som bor pa bakgarden. De gal HELA TIDEN. Vaknade kl 3 av att de gal seriost var femte sekund. Jag raknade till och med. Fick satta igang musik pa ipoden och lyckades somna. Sen vaknade jag igen och allt upprepades. I morse vid frukosten svor jag faktiskt hogt at dom. Fast pa svenska.. Tanken som raknas!
Har aldrig langtat sa mycket till jul som jag gor i ar - sa de slaktar de dar tupparna nagon gang! Jag later hemsk men allvarligt.. Lite for deras skull med. De bor i sma burar och kan inte ha skitkul precis. Antagligen darfor de galer hela tiden.


Pa tal om jul, har ni sett vart jag ska fira den eller?
http://www.flipkey.com/uvita-vacation-rentals/p333428/
Yeeey :D
Det ar Leif och hans Helga som tog tag i att hyra huset. Sa det blir dom, jag, Marcus, Stefan och Teva. Teva ska tydligen fixa julgran och jag ska kolla om jag hittar nagon billig gitarr (typ skitbillig och som jag inte slapar med hem denna gang..). Bryr mig mer om gitarren an julgranen!
Blir nog en bra jul iallafall :))

Jag langtar faktiskt tills imorgon nar jag far traffa de sma igen! Kanns lite tomt att ha varit borta fran dom i tva dagar. Imorgon ska Doris hjalpa mig farga mina utvaxter.. Far se hur det gar. Eftersom det ar svart att fa ut schampoo ur haret sa kan jag bara tanka mig hur det blir med farg. Vattentryck existerar inte. Jag orkar inte ens bry mig om det ar schampoo eller balsam kvar i haret, det kan ju inte spela sa stor roll om det bara ar lite. Men jag vill INTE ha farg kvar i haret, that's for sure. Far se hur det gar. Det som ar sa harligt med duschen ar att man inte kan stalla in varmen. I vissa hus far man mecka massvis for att hitta ett lage dar det kommer varmvatten. Har har man alltid varmvatten (so far iallafall) men problemet ar att om man duschar lange blir det till slut SVINVARMT. Det angar fran vattnet och man kan inte ens halla handerna under det.
Det basta ar att jag tog med mig saker hemifran men hade inte plats for kartongen sa jag la bara i sakerna i en pase. Jag har ingen aning om hur fargen pa forpackningen sag ut. Far val chansa hur lange jag behover ha fargen i haret. Det star ju pa instruktionerna men det kan vara ratt bra att veta hur fargen ska bli. Meeen skitsamma :)


Nu ska jag lasa lite och sen blir det slaggen!


Looove

Efter mycket velande bestamde jag, Doris och Denise oss for att tillbringa denna kvall pa en bar nara deras hus. Vi kande for att bara sitta och snacka och ta det lugnt. Sen kom Julian till barnhemmet och forstorde hela planen.

Han hade varit pa den baren igar och sett en riktig, akta liveshooting. Ja. En man blev skjuten tre ganger, i magen och benet. Mannen blev hamtad med ambulans sa om han klarade sig vet vi inte.
Varje gang man hort sanna ljud har man trott det har varit fyrverkerier eller en bil som baktander. Har det inte varit det..?

Ingen av oss vill ga dit langre och vi ar inte speciellt pepp pa att gora nagot alls ikvall. Man skulle bara kunna sitta hemma hos nagon men vi bor 20 minuter fran varann. Hos mig finns inte riktigt nagon plats vi kan vara pa (forutom mitt rum) och jag ar inte sa glad i att aka taxi hem sjalv fran dom sent pa kvallen (om det ens kor taxis dar)..
Jag och Doris peppar jarnet for var dag imorgon istallet! Vi ska ut och leta jeansjackor, vaskor, skor och strumpor (strumpor forsvinner nagot sjukt).

Ska nog kopa lite godis till ikvall iallafall :))

Tjaa! Redan uppdatering, I know! Jag ar lite uttrakad.
Fick nyss sms av Doris som fragade om jag ville med till barnens skola. De ska ha nagon sorts presentation. Tyvarr borjade den 5 minuter efter jag fatt smset och skulle antagligen halla pa i tva timmar vilket skulle innebara att jag far ga hem sjalv i morkret. Sa jag sket i det. Sa nu ar jag bored! :)

Jag hittade Casa de Pan's hemsida (barnhemmets). Dar laste jag att barnhemmet inte ar for foraldralosa barn utan det ar for "abused kids". Min svenska dalar och jag kommer inte pa motsvarande svenskt ord. Antar att misshandlade ar sa nara man kan komma. Eller felbehandlade kanske.
En flicka blev utsatt for tva mordforsok nar hon var jatteliten. Hennes mamma forsokte strypa henne och dranka henne. Som tur var satte nagot stopp i mamman och hon lamnade flickan till barnhemmet istallet. Om jag inte ar helt ute och cyklar ar det detta barn som blev till genom en valdtakt och detta var anledningen till hennes mammas handlingar. Det ar helt sjukt att tanka att denna lilla, sota, underbara, solstralande, glada ungen kommer fran nagot sant hemskt. Hennes mamma bor numera pa barnhemmet ocksa, tillsammans med flickans lillebror. Har finns inget som heter halvsyskon och helsyskon. Nasta inga barn har samma mamma och pappa men de ar syskon anda. De har ju bara varann. Sa de har varann helt, bara. Deras halvsyskon ar hela deras familj, sa varfor saga halvsyskon? Nastan alla barn pa barnhemmet har syskon dar. Jag tror att det bara ar en av de aldre flickorna och den autistiske pojken som inte har det.

Jag ar glad att barnen kommit till Casa de pan. Jag har hort talas om statligt agda barnhem och hur annorlunda de ar. De far inte busa, leka eller krama barnen. Det ar det enda vi gor hos oss. De sma vill bara mysa. De klamrar sig fast och vagrar slappa. Den utvecklingsstorda pojken Ceasar (tror han ar 15 ar) kramas varje dag nar man kommer dit. Snacka om varmt valkomnande! Varje dag ar han dessutom lika imponerad av mitt nagelack som han var dagen innan.
Det ar sa harligt att se han och hans yngre bror, Andrej, leka med varann. Andrej ar kanske 13 eller 14 men han ar sa forstaende. Han hjalper Ceasar och man ser hur trygga de ar i varandra. Det ar sa fint att se.

Vissa barn verkar komma fran extrema familjer. Det finns en syskonskara pa tre barn. Tva pojkar och minstingen ar min kara Jojo. De tva pojkarna som ar lite aldre ar valdigt valdsamma och extrema troublemakers. De grater oftast i ren ilska och vagrar gora som man sager. Skrattar dom ar det oftast skadegladje, typ om de tar en leksak fran nagon.
Jojo ar valdigt bestamd, sjalvstandig, ar ofta ganska arg/butter och nar hon blir ledsen blir hon istallet svinarg. Jojo ar omojlig att inte tycka om anda. Nar hon skrattar ar det sa harligt. Hon skrattar for lite. Hon skrattar nar vi gungar. Hon skrattar nar vi dansar och jag snurrar henne runt runt runt tills jag ar helt yr. Jag tror att hon ar en glad unge egentligen. Hon har bara fatt en dalig start. De sma behover sa mycket karlek. Det kanns som man bloder karlek 4 timmar om dagen. Jojo vill bli buren hela tiden. Det racker inte med att man haller henne over golvets yta utan hon kastar armarna om halsen pa en och flasar en i nacken.
Igar var det nagot extremt. Jag tror hon var dels sjuk och dels hade en dalig dag. Under 4 timmar sa var jag nog Jojo-fri i max en halvtimme. Hon ville bli buren och bara av mig dessutom. Vem behover ga till gymmet nar man far san traning? Hon ar iofs en ganska liten 2aring men det blir tungt i langden. Men jag har ju inte hjarta att satta ner henne nar jag vet att hon bryter ihop totalt. Jag smet hem nar det var dags for dem att ata. Jojo var for upptagen for att bry sig.

Jag har (kanske, typ, nog) bestamt mig for att stanna har till mitten av januari. Det blir sa stressigt att flytta direkt efter nyar. Dessutom trivs jag har :)
Massa grymt bra volontarer ar det har.
Denise: Supersnall, lugn tjej fran Osterrike. (Bast pa spanska av oss)
Doris: Harlig, intressant tjej fran England
Nicole: 19arig tjej fran Schweiz. Delar min karlek till tontigt tonarssnack..
Abby och Amanda: Akta gringas (amerikanare)! Blir nog en resa med dom nasta helg, Monteverde och ziplining :)
Det ar vi som ar dar mest. Det finns tva killar som kommer lite ibland ocksa. Tror det skulle vara bra for barnen om vi fick hit en manlig volontar. Killarna behover nagon killig kille. Corey, en av killarna som ar har ibland, tar med dom och spelar rugby och sant. De behover en yngre forebild an bara aldre man liksom. De tycker det ar jattekul med Corey och Julian. De aldre tjejerna tycker ocksa det ar kul.. Fast inte av samma anledning...
Forhoppningsvis kommer Stefan hit i januari sa det blir kul :)

Ahapp, da blev detta ett till svinlangt inlagg. Ratt gott att skriva av sig lite! :)

Ciao!

Har star det lite om casa de pan: http://www.reachinglatinamerica.com/content/ministries/casa_de_pan_ministry

Sex dagar sen senaste uppdateringen.. Really? Sorry!
Dagarna gar ratt snabbt har. De senaste har iallafall!
I fredags morse tog jag bussen till San Jose. Pa fredagen gick jag och Marcus runt och letade efter Casa de la cultura skitlange. Till slut ringer jag var kontaktperson och fragar om vagen dit, da ligger det i en helt annan stad. Whaaat.. Vi gick lite pa den supermysiga marknaden, fikade och letade upp ett lexikon till Mackan. I den affaren fanns det svenska grammartikbocker, coolt! Nu fick jag tvarhjarnslapp och har inte en aning vad vi gjorde i fredagskvall.. Ehh.. Vi kollade nog pa film! Eller? Joo baksmallan 2! Med Leffe ocksa saklart!
Sen la vi oss ganska tidigt for vi skulle mota upp nagra av Leifs kanningar dagen efter klockan SJU pa morgonen. Jaa jag var inte riktigt med i beslutandet dar vilket kanske hors.. Men iallafall, sagt och gjort, klockan sju stod vi i en park i San Jose.
Under dagen filmade Marcus killarna som ar Parkourutovare (vet ni inte vad det ar sa googla det). For att sammanfatta vad de gor sa ar de som gymnaster fast de gor allt med saker som redan finns. De har inga redskap forutom saker i parker och overgivna hus. De hoppar som grodor och flyger som faglar. Helt otroligt. De springer upp pa en vagg och gor en bakatvalt och landar pa fotterna. Gaaalet. Vi borjade i en park innan vi akte buss nastan hela vagen till Cartago (att gora det i offentligt ar egentligen olagligt tror jag). Dar fanns en overgiven byggnad som bara hade stommen kvar. Dar hoppade de och flog som bara den. Jag var saklart skitnervos och radd att nagon skulle skada sig hela tiden. 11 uppumpade adrenalinkillar som hoppar runt, kan det sluta bra liksom? Som tur var sa skadade sig ingen, forutom mojligtvis Leif. Han ville med hoppa.. Han landade lite daligt och fick ont anda upp i ryggen. Marcus var ratt smidig nar han hoppade mellan tva vaggar for att satta sig pa ena vaggen (det fanns alltsa inget tak). For bilder sa kolla min facebook under albumet "Costa Rica baby". I slutet finns massa bilder :)
Pa kvallen akte jag, Marcus och Leif och at pa ett supermysigt stalle, Cafe Mundo. Det kanns jattelyxigt och maten ar jattegod men det ar inte dyrt alls! Det ar ju inte billigt men det ar normalt. Helt klart overkomligt. Aker ni till San jose maste ni ata dar! Jag at jattegod pasta med chokladmousse till efterratt (jaa vi lyxade till med efterratt och anda gick det bara pa typ 100 kr). Gott! Efter det var vi alla helt slut sa vi gick och la oss.

Pa sondagen var det tankt att vi skulle mota parkourkillarna igen men det regnade och da kan de inte gora sina grejer sa vi lag kvar och sov. Vaknade av att Janette ("husmamman") kom in med juice klockan 8 pa morgonen utan att knacka. Hmm..
Den dagen var en typisk sondag. Det regnade sa vi orkade oss inte ur huset forran ratt sent nar det slutat regna. Vet inte vad vi gjorde hela dagen. Kollade pa film och chillade. Jag och Marcus gick "en svang" vid klockan fem. Vi skulle ga till nagon park han visste om och gick genom varsta slummen. Det varsta var inte slummen utan de 30000 miljarder backar pa 400000 km var. Vi hann ut ur slummen innan det blev morkt, gick in i en affar och fragade om vagen hem till oss. Vi gick typ som han sa och hittade till slut en rondell vi kande igen sa vi hittade hem :)
Efter det var jag helt slutkord. Maten har har inte jattemycket energi och man behover ratt mycket energi i alla backar.. Skyller jag pa iallafall.. Inte pa min daliga kondition.. Kvallen blev chill den med. Leffe kopte glass till mig och honom. Riktigt gott!
Det blev en tidig kvall och jag somnade som ett barn typ 10 minuter efter vi startat Avatar.

I morse akte jag tillbaks till Cartago, Marcus till Bocas del toro och Leffe blev lamnad ensam kvar.
Nar jag kommit hem sa gick jag till barnhemmet. Den nya tjejen, Doris, har kommit. Fast hon skulle bo har men det har kranglat till sig med oTec sa just nu bor hon med en annan volontars familj. Hoppas det loser sig och att hon far bo har, jag vill ha lite company! Iallafall, Johan trillade och slog i huvudet idag. Shit vad radd jag blev. Pa 10 sekunder blev det vaaarldens bula. Aldrig sett nagot liknande. Julian hamtade is och jag satt med Johan i knat och sag bulan vaxa. Riktigt obehagligt! Jag och Nicole var jatteradda att han fatt hjarnskakning vilket han mycket mojligt kan ha fatt.
Sen tog jag, Nicole och Julian typ 10 barn till parken. Detta ar mycket da ett av barnen ar autistisk och ett av barnen har svart att ga. Jojo ar dessutom bara tva ar sa henne fick man bara nastan hela vagen. Vem behover trana pa gym liksom..?
Sen skulle tjejerna ga pa toa.. En tjej hann inte till toan sa vi fick ga hem ratt snabbt.. Sen hade jag varit dar mina fyra timmar sa jag hjalpte tjejen byta klader sen traskade jag hem. Sen dess har jag typ inte gjort nagonting.
Jag haller pa att bli forkyld vilket suger pa riktigt. Ont i halsen, snorig och jag kanner pa mig att det kommer vara kallt inatt. Man kanske borde inforskaffa sig en snygg flanellpyjamas i oversize. Skulle vara ratt nice!

Nyss ringde Leffe och lattade sitt hjarta. En kvinna som bor hos Janette ar superreligios och tvingar Leif att prata med henne om religion vilket han inte ar intresserad av alls. Sant ar skitjobbigt. Folk som ar helt insnoade pa sin asikt och vagrar hora nagon annans. Dessutom marker man val om nagon inte vill prata om nagot? Vissa manniskor alltsa.. Gringos..

Det har varit en superbra helg. Det ar sa skont att traffa folk som man kan prata med om sa mycket olika saker. Om typ allt kanns det som. Vi har asikter och de ar inte alltid samma men de grundas i samma varderingar. Man far se saker ur andras perspektiv och man forstar hur de tanker.
Jag alskar att sitta och lyssna till historien av andra manniskors liv. Bade Marcus och Leif ar valdigt oppna och de har sa mycket att beratta. Om livet, om tankar, om drommar. Trakigt att helgen gick sa himla fort. Men det ar val det som hander nar man har roligt. Priset som ar vart att betala.

Man traffar sa mycket fina manniskor nar man reser. Det otroliga ar att man lar kanna varann sa snabbt nar man ar utomlands. Tiden har ar inte som tiden ar i Sverige. Har kanner man varann efter en dag. Man kan fa en "basta van i landet" efter en dag. Man planerar att resa nagonstans fast man inte riktigt kanner varann. For man tycker man gor det. Man tycker att man kanner varann och har gjort det lange. "Vi ses om en manad" - det ar ju inte sa lange. Det ar lugnt! Hemma i Sverige ar en manad en lang tid. Har kanns det inte sa lange. En manad gar snabbt har.
Kvallarna ar daremot bitvis sega. Jag blir lite socialt stord ibland..

Klockan ar tio i nio och jag kanske ska sova lite eller nat.. Har inget annat for mig. Forra veckan lyckades jag hitta en kanal som sande Big bang theory. Man kanske borde leta upp den kanalen igen.

Karlek till folket!

I fredags kvall lyckades jag bli overtalad att dra till Puerto Viejo tidigt pa lordag morgon. Jag fick packa upp min packade vaska, packa vaska till Puerto Viejo och packa den andra vaskan med resten (skulle vara ute ur mitt rum pa lordagen). Dumpade den stora vaskan i ett annat rum i huset.
Pa fredagkvallen drog jag ut och at med norskarna (nastan alla iallafall...). Vi at pa cafe mundo. Hur mysigt som helst! Pastan sag sa sjukt god ut. Aker jag dit igen sa blir det helt klart pasta!
Efter det drog vi till en jazzbar men jag drog hem ganska tidigt eftersom jag inte hade packat klart. Jag gick och la mig efter midnatt efter att ha lyckats spilla flackborttagningsmedel pa benen. Det sved lite sa somna var inte jattelatt. Vid klockan fem pa morgonen begav jag mig till busstationen for att haffa bussen kl sex.
Runt halv elva var jag framme i Puerto Viejo och forsokte ringa Marcus och Julius men kom inte fram. Sa jag satte mig pa en trottoarkant och undrade hur jag skulle hitta dom eftersom jag inte visste vilket hostel vi skulle bo pa. Som tur var passerade deras bil busstationen sa det loste sig :)

Val framme pa vart hostel visade det sig att det inte funnits tillrackligt manga rum sa jag fick en hammock. Det fanns stora "rum" (utan vaggar) som hade massa hammocks (=hangmattor) som man kunde sova i. Det fick bli att boka en san men som tur var kunde jag ta Julles sovplats pa natten :)

Dagen var effektiv med tanke pa mina 4 timmars somn. Vi gick runt lite och kollade vad som fanns att gora. Jag och Marcus spelade gitarr och sjong ratt sa lange. Sen gick alla och vilade sa vi tog en promenad langs stranden. Vi stotte pa lite folk varav en tjej fran Kalmar som gatt pa Mjolnerskolan. Varlden ar liten!
Vi gick vidare mot en strand. Vi gick typ uppe i buskaget och jag ar 99% saker pa att jag sag en dod orm. Huvudet var typ lika stort som en knytnave. Marcus var tveksam och petade pa den med en pinne (gaaaleeen) men den var tydligen stenhard. Jag tror anda att det var en orm och att han sa att det inte var det bara for att lugna mig (ni vet ju hur radd jag blir)..
Sen var vi framme vid stranden och det var huuur fint som helst! Jattefin sand och en cool steno ute i havet. Vi satte oss lite och snackade. Sen la vi oss pa rygg och fortsatte prata. Sen hade jag sand overallt fram till igar. Trots att jag duschade. Nar det blivit morkt gick vi hemat, langs vagen - INTE skogen. Sen kopte vi lite mat som vi lagade, de andra var inte hungriga av nagon anledning. Vi stekte massa gronsaker och hade i creme fraishe och nagon krydda. Skitgott! Jag forsokte steka agg till. De blev lite sadar halvsnygga men..  Skyller helt klart pa stekpannan!
Pa kvallen blev det allsang. Hamtar man en gitarr sa flockas folket. Nar den tyska kvinnan tog over gitarren blev det den dar " In the jungle, the mighty jungle where the lions sleeps tonight" (tror den gar sa..) typ 10000 ggr. Vi trottnade och gick till elden som gjorts mellan vart hostel och stranden. Skitmysigt men de brassade pa den sa mycket att det blev hur varmt som helst.
Efter ett tag var det dags att dra sig tillbaks sa Marcus och jag kollade pa 127 hours. Vi kom fram till att man alltid ska saga vart man ska samt om man gar och hikar i bergen borde man ta med sig en vass kniv om man nu blir tvungen att skara av sig armen...
Nagon gang under kvallen gick vi dessutom med agaren till Rocking J's (vart hostel) till hans inspelningsstudio som han hade pa baksidan. Marcus fick spela trummor och jag och en amerikansk tjej blev tvugna att sjunga. Vi sjong tydligen refrangen men i mina oran lat det som "ooooooooooooooooooo". Det var skitskumt dar nere sa vi stannade inte lange alls. Det var skitkallt och stank hasch.. Sangaren var forovrigt superstenad.

Morgonen efter var det lite taskigt vader sa vi bestamde oss for att aka hem en dag tidigare. Det gjorde inte sa mycket. Eftersom man dagen innan trodde man hade en dag till sa njot man verkligen av den dagen. Sen nar det blev att vi akte hem dagen efter sa gjorde det inget for man hade sluppit "vi-aker-hem-imorgon-angesten". Vi vantade pa frukosten i typ en timme och alla var ganska irriterade. Frukosten ar ju speciellt kanslig. Sa tips till folket: Bor ni pa Rocking J's hostel at INTE frukost dar. Vi fick inte ens det vi skulle ha..

Klockan ett tog vi bussen tillbaks till San Jose. Alla verkade lyckas somna utom jag (jag var sjukt overtrott). Jag blev trott mot slutet men da borjar vi kora i bergen och det kandes som man akte bergochdalbana. Pa riktigt. Uppe i bergen dessutom. Men hem kom vi trots allt :)

Pa kvallen gick vi pa bio, de tre musketorerna. Ganska sent, 21.30. Sent for nagon som sovit 8 timmar pa tva dygn iallafall. Jag somnade nagra ganger under filmen..

Det basta var hur Marcus forst tappar bort sin jacka pa varuhuset. Sen lyckades han kopa en biljett for mycket sa han ger bort den ena till en person i kon. Sen nar vi ska ga in sa hittar han inte sin egen biljett. De slappte in honom iallafall for de fattade att han hade kopt en. Snalla biogubbar! Man kanske borde testa samma grej i Sverige?

Mandagen spenderades hemma hos Marcus och Julius och med en lchf-sokning pa Walmart utan storre lycka. Det finns inga feta grejer alls forutom ost. Sen motte vi upp Hanna och Hanna och gick till en supermysig marknad. Dar kommer alla presenter inhandlas utan tvekan. Alfonso fixade skjuts med sin kompis sa jag slapp ta bussen hit till Cartago. Lite dyrare men helt klart vart det. Mitt rum har ar lika stort som vardagsrummet var hemma i Guadalupe..

Tack for denna helg svenskar! :) (bilder finns pa facebook)

Brodets hus (eller hus av brod?) kallas barnhemmet som jag kommer vara ungefar 1,5 manad pa.
Idag var forsta dagen och den var speciell. De flesta barn brydde sig inte om att det kom en till volontar. De har redan 4. Tva tjejer i min alder fran Schweiz och Osterrike, en pojkvan till en av tjejerna och en kvinna fran USA.
Frsta delen av dagen bestod av att ga runt med Victor Manuel som ar minstingen. Han kan ga om man haller i honom. Hans mamma och storebror bor ocksa pa barnhemmet. Det ar ett privat barnhem sa det ar lite speciellt. De tog in Victor Manuels mamma nar hon var gravid med honom. Hon skulle lamna av sitt forsta barn som blev till genom en valdtakt. Agaren forbarmade sig over henne och tog in henne i huset. Barnen bor pa barnhemmet och hon jobbar 6 dagar i veckan i en affar.
Det finns tva pojkar med nagon sorts diagnos. Den ena pojkens kan jag inte urskilja. Den andra pojken, Louis (stavning?) drog med mig ut pa promenad innan jag markt av nagonting. Han tog mig i handen, pekade ut genom gaten, mannen sa "quiere caminar" (han vill ga) och sa gick vi. 25 meter senare inser jag att Louis ar autistisk. Bra att jag gar ensam med honom i en stad jag inte kanner igen. Han ar otroligt facinerad av vatten. Hela tiden gick han och slangde pinnar och annat i rannorna dar det rann vatten. Sen gick han in i affarer och oppnade frysar och svalkade sig. Jag forsokte fa honom att ga darifran men det ar svart. Det ar forst nar man blir mer bestamd och sager "Vamos, ahora!" som han foljer med. Han stannar vid alla telefonautomater och latsas gora telefonsamtal. Stannar en buss sa verkar han vilja hoppa pa den. Man far halla i honom ganska rejalt. Han ar stark for att vara typ 12 ar.
Han blev tydligen endast matad med kaffebonor som barn. Vet inte hur eller nar han kom till barnhemmet men den manlige agaren tar verkligen hand om honom. Han bryr sig mer om honom an de andra barnen. Louis behover lite mer an vanliga barn.
Nar vi var i parken behovde han ga pa toa. Det han gjorde var springa in pa toaletten, oppna "locket" vid spolningen for att se vattnet spolas. Han gillar verkligen vatten..

Den forsta flicka som kom fram och kramade sig hette Anita. Hon ar runt 8 ar skulle jag chansa pa. Det var inte forran efter ett tag jag sag att hon hade stallningar pa benen och att hon gick annorlunda. Jag fragade tjejen fran Osterrike vad som hant med henne. Hon foddes normal men hennes foraldrar slog henne sa mycket att hennes ben blev forstorda och hon kommer aldrig kunna ga normalt. Jag mar illa bara jag tanker pa detta. Hur kan man gora sa?

Det finns tre systrar som bor pa barnhemmet ocksa. Den minsta ar varldens charmigaste, Brittany. Hon ar kanske fyra ar och de andra aldre. Jag fragade hur de hamnade pa barnhemmet. Tydligen var deras mamma en fattig prostituerad (det ar lagligt har). Problemet var att de var sa fattiga att de var tvugna att dela sang med sin mamma. ................
Flickorna hade for en manad sen blivit kidnappade fran barnhemmet av sin biologiska pappa. Polisen hade letat efter barnen och efter tre veckor hade de hittat dem (forstar ni hur seriost barnhemmet ar nu? Polisen lar fatt ganska bra betalt for att hitta barnen. Annars hade de nog inte brytt sig sa mycket).

Det ar sa hemskt hur deras liv startade. Det ar jobbigt nar de borjar grata och ropar efter sin mamma. Det finns nog alltid en speciell koppling mellan ett barn och dess mamma. Sa ar det bara.

Efter jobbet gick jag och de tva tjejerna (jag ar SA dalig pa namn...) till stan. Jatteskont att ha gangavstand till centrala Cartago och det tar typ 2 minuter att ga till barnhemmet. Lite langre till busstationen dar San Jose-bussarna gar men det ar val bara att ta buss eller taxi dit. Det gar ju att ga om man inte har sa mycket grejer med sig.
Vi kopte lite fika och satte oss vid nagon ruin som ligger i stan. Vet inte vad det ar for ruin men.. Heter det ruin..?
Vi letade gym ocksa och hittade ett skitstort fast det var ganska dyrt. 15 000 colones i manaden. Det ar ungefar 30 dollar vilket blir ungefar 180 kr. Eller? Samst pa matte..
Jag hittade hem sjalv dessutom! Hela vagen fran stan och hem, winner!

Imorgon ska jag och de andra volontarerna ta med nagra barn pa bio. Det blir nog kul. Aven om jag inte kommer forsta nagot eftersom filmen ar pa spanska.. Men kul anda :)
Manga verkar vara har for att lara sig spanska.. Jag ar har for upplevelsen. Sen att lara sig spanska ar bonus men det ar inte darfor jag ar har.

Nuuu ska jag kanske kolla lite pa min tv med engelska kanaler! :)))
Som ett barn pa julafton..
Pura vida!

Klockan var 1 sa da satt jag nog pa bussen..

 

"On Wednesday, November 2, 2011 at 1:01 an earthquake was recorded in Costa Rica.  The location was 21 S. of Puntarenas, and 51 miles west south west of San Jose, the capital of Costa Rica. The exact location is 9.654°N, 84.788°W in the Gulf of Nicoya between Playa Herradura and Tambor on the Nicoya Penninsula.

Seismologists at the U.S. Geological Survey are reporting the quake was measured at a magnitude of 5.4.

In Nuevo Arenal, approximately 50 miles north of the epicenter, the author felt the floor shake.  However, no damage occurred in this area.

Inatt sov jag lite sadar bra. Det berodde delvis pa bion. Inte for att filmen var sa laskig utan for att det var sa kallt i biosalen att jag blev lite forkyld. Vaknade upp med ont i halsen. Kuul.

Nyss fragadae Marta mig om jag kande jordbavningen igar. Den hade tydligen varit tillrackligt stor for att man defenitivt ska marka av den. Yorleni visade hur mycket hennes bank hade skakat (ja, hon lar ha overdrivit men anda). Den hade varit klockan tva igar eftermiddag. Jag forsoker komma pa vart jag var klockan tva.. Antingen pa bussen eller i mitt rum. Pa bussen skakar det alltid sa mycket sa dar marker man inte av nagon jordbavning. Vart hus skakar sa fort ett stort fordon kor forbi sa det ar inget konstigt med det. 

Snart ska jag skypa lite med mami och sen maste jag plugga. Jag ar samst pa att plugga. Imorgon ar sista dagen i skolan.. Pa lordag aker jag till Cartago sa hoppas pa fin mat imorgon! Borde borja packa idag med. Det ar ett pussel att fa ner allt i vaskan vill jag lova..

Inatt sov jag lite sadar bra. Det berodde delvis pa bion. Inte for att filmen var sa laskig utan for att det var sa kallt i biosalen att jag blev lite forkyld. Vaknade upp med ont i halsen. Kuul.

Nyss fragadae Marta mig om jag kande jordbavningen igar. Den hade tydligen varit tillrackligt stor for att man defenitivt ska marka av den. Yorleni visade hur mycket hennes bank hade skakat (ja, hon lar ha overdrivit men anda). Den hade varit klockan tva igar eftermiddag. Jag forsoker komma pa vart jag var klockan tva.. Antingen pa bussen eller i mitt rum. Pa bussen skakar det alltid sa mycket sa dar marker man inte av nagon jordbavning. Vart hus skakar sa fort ett stort fordon kor forbi sa det ar inget konstigt med det. 

Snart ska jag skypa lite med mami och sen maste jag plugga. Jag ar samst pa att plugga. Imorgon ar sista dagen i skolan.. Pa lordag aker jag till Cartago sa hoppas pa fin mat imorgon! Borde borja packa idag med. Det ar ett pussel att fa ner allt i vaskan vill jag lova..

Inatt sov jag lite sadar bra. Det berodde delvis pa bion. Inte for att filmen var sa laskig utan for att det var sa kallt i biosalen att jag blev lite forkyld. Vaknade upp med ont i halsen. Kuul.

Nyss fragadae Marta mig om jag kande jordbavningen igar. Den hade tydligen varit tillrackligt stor for att man defenitivt ska marka av den. Yorleni visade hur mycket hennes bank hade skakat (ja, hon lar ha overdrivit men anda). Den hade varit klockan tva igar eftermiddag. Jag forsoker komma pa vart jag var klockan tva.. Antingen pa bussen eller i mitt rum. Pa bussen skakar det alltid sa mycket sa dar marker man inte av nagon jordbavning. Vart hus skakar sa fort ett stort fordon kor forbi sa det ar inget konstigt med det. 

Snart ska jag skypa lite med mami och sen maste jag plugga. Jag ar samst pa att plugga. Imorgon ar sista dagen i skolan.. Pa lordag aker jag till Cartago sa hoppas pa fin mat imorgon! Borde borja packa idag med. Det ar ett pussel att fa ner allt i vaskan vill jag lova..