Onsdag
Jag lyckades hitta maxfactor pa ett apotek idag. Pa ett apotek.. Glad blev jag iallafall. Sa mamma, du slipper skicka :)
Skypade med Hanna i mer an 1,5 h idag med. Sen hade jag tankt plugga men da fick jag ett sms fran Stefan att de skulle dra pa bio sa jag sket i plugget.. De sa att vi skulle se en actionfilm med Nicolas Cage. Namnet stod pa spanska sa jag sag inte vad den hette forran den borjade. "Season of witches".. Later inte riktigt som min typ av film och det var det inte heller. De flesta tyckte sakert inte ens den var laskig men det tyckte jag.. Satt och holl for ogonen och skrattade for mig sjalv. Bara for att jag ar sa lojligt radd..
Far se om det blir nagon somn inatt, annars skyller jag pa norskarna!
Heyya!
Daligt med blogguppdatering men det kommer bli battre. Nu har jag lyckats kopa mobilt bredband. Efter lite om och men..
I Costa Rica ar allt bra. Hade en liten svacka de forsta dagarna nar jag undrade var jag gjorde har men det har blivit battre. Det blev mycket battre sa fort jag traffade andra volontarer. Det visade sig att det har bott tva svenskar och tva norksar tva hus bort fran mitt under hela tiden jag varit har. Jag traffade dom forsta gangen i torsdags. Det var synd att svenskarna drog till Panama redan dagen efter men en av dom kommer tillbaks hit iallafall. Fast da har jag dragit. Tur att landet ar stort som en arta. Jag ska iofs bara 45 minuters bussresa harifran.
Jag har borjat tanka lite pa mitt projekt och borjat tanka pa om jag ska ha lite fler. Jag vet inte riktigt vilka som finns. Jag vantar med att leta upp det tills jag har internet pa min egen dator. Det blir nog iallafall mer an ett.
Min superlosa plan ser ut typ:
November och december: Barnhemmet i Cartago och kanske nagot mer.
Januari och februari: Ett eller fler projekt nagon annanstans.
Mars (eller februari kanske?): Forsoka fa med mig nagon att resa runt. Man kan hyra ett rum hemma hos nagon har i San jose. Typ sa som jag bor nu. Man betalar 1000-1500 kr ungefar for en manad. Sen har man sin bas dar. Man packar en liten vaska med det man behover och sa drar man runt i landet och ner till Panama. Nagon gang i januari maste jag till Panama for att fornya passet. Det ar lite langre bort an Nicaraguas grans men alla sager att Panama ar finare. Kanske blir bada, vem vet.
April>: Se hur mycket pengar som finns kvar. Tillrackligt for att ta ett projekt till, tillrackligt for att resa runt lite till eller om det ens finns tillrackligt for att stanna i landet.
Hemresan blir nar man trottnat eller nar pengarna ar slut. Hellre gora mycket och att pengarna tar slut snabbare an att gora lite och stanna langre.
Sa ser min losa plan ut. Jag gillarn! Men som sagt ar den ratt los. Kanske blir att man reser i februari istallet eller nagot.Beror lite pa nar man lyckas dra med nagon.
Alltsa det gar myror pa min dator hela tiden. Jag antar att det bor myror i gaderoben. Eller, myrliknanade saker iallafall. Ratt saker pa att de varit och kakat lite pa mina horlurar med.. Idag sag jag forsta kackerlackan hemma hos oss. Fast den var redan dod och ganska liten. Nar jag kollade pa film hemma hos de andra for nagra dagar sen sa skedde det en kackerlackattack.
Annars simmar allt ratt lugn pa denna sidan av jorden.
Jag har daremot ingen koll pa vad som hander i varlden. At all. Har det hant nagot stort?
Jag har heller ingen aning vad som kommer bli av denna mat. Hemma at jag ju inte pasta, ris, potatis och sant. Har ar det allt jag ater. Gallo pinto minst en gang om dagen. Oftast tva, ibland tre.
Gallo pinto = ris och bonor. Ibland ar det nagot till och da ar det helt okej. Pa morgonen brukar jag fa gallo pinto, stekt agg, frukt och te. Det ar helt okej. Ibland far man till och med toast till – DET ar fint!
Det godaste vi haft har so far ar tortillas med kottfars i och sallad till, nagot sorts brod som stektes och det var kott i och tortilla med kott och coleslaw pa. Det var gott!
Den varsta matdagen var i borjan innan jag vant mig vid gallo pinto. Da var det agg, ris och bonor till frukost. Ris, bonor, lite sallad och lite kott till lunch. Kvallsmaten var hemsk. Det var en brun soppa (jag anar att den var gjord pa bonor) med ett kokt agg i och ris bredvid. Soppan var liksom inte ljusbrun/transparent. Den var brun pa riktigt. Hade nagot legat pa botten hade man inte sett det.
Vissa grejer har varit lite sadar. Det var nagon konstig version av potatisgratang for nagon dag sen. BARA potatisgratanggrejen. Jag gillar ju inte ens potatisgratang hemma. Potatismoset jag fick en dag var daremot helt okej. Det var lost och okryddat (inget ar kryddat har..) men jag sag ju iallafall vad det var.Det var saklart bonor med och jattelite kott och morotter.
De ater inte tillrackligt med kott har. Kanske darfor alla ar sa korta. Jag ar langst i huset utan tvekan. Minst ett huvud langre an Marta och jag ar latt langre an Brian ocksa.
I lordags var jag och Brian pa San Pedro mall och forsokte fixa internet. Skitkrangligt och olika priser overallt for samma skit. Jag fattade inte riktigt vad Brian menade och jag tror inte han fattade riktigt vad forsaljerskan menade eller sa fattade inte hon vad vi menade. Aa, krangligt. Nar vi stod i ko pa mallen sa kande jag hur musklerna i vaderna ryckte. Det hander men inte sa ofta. Oftast nar jag gjort nagot skitjobbigt. Mitt ena ben ryckte skitmycket nar jag gatt pa kinesiska muren till exempel. Vi hade gatt tre vaningar upp och jag blev skitdeppig och trodde att alla muskler i benen bara tynat bort eftersom det tydligen var sa anstrangande. Sen sager Brian ”Can you feel that?”. Forst trillade inte poletten ner, men nar den val gjorde det.... ”So the floor IS bouncing?”. Lite oroande nar man ar pa tredje vaningen. Pa vagen hem var det morkt ute och hur manga som helst hade jattelaskiga sminkningar (halloween). Som om det inte ar tillrackligt laskigt liksom.
I morse borjade jag pa min dream catcher! Jaa, Brian har lart mig hur man gor och han har fixat massa fina fjadrar och sant med. Sen var det dags for skolan sa jag tog sallskap med Teva och Stefan. Min nya larare ar skitrolig! Den forra bara massa grammatik och sant. Det kanske ar att man under andra veckan ska borja prata. Vi pratar bara hela tiden. Grammatik i kanske tio minuter av tre timmar. Igar pratade vi om droghandeln i Syd och Centralamerika, om mulor och fangelser. Idag pratade vi om lite allt mojligt. Kungariken, djur (jag forsokte forklara historien om pojken som trillade ner i ett bjornide, haha), om fobier, homosexualitet, aktenskap och det roligaste var nar hon sa att killar bara tanker med en sak. Hon menade det verkligen med. Det ar roligt nar en 49aring sager nagot sant.
Sen kom vi overrens om att det faktiskt finns bra killar men bada utbrast samtidigt ”DONDE?”. Hon ar bast!
Vet inte om texten ar sammanhangde eller inte. Jag har skrivit lite under hela veckan sa ibland kan dagarna blandas ihop lite. Men hoppas det ar lasbart!
Jag forsokte ladda upp bilder men det tar forever and a minute. Sorry..
Framme
Igar var en laaaang dag. Den borjade med att vi akte hemifran lite over fem pa morgonen. Jag tog flyget till Stockholm. Jag satt langst bak och vi landade i grevens tid kan jag saga. Jag har aldrig matt sa daligt pa ett flyg nagonsin.
Val i Stockholm satt jag och sov lite innan det var dags att ga pa planet. Jag fick ga pa nastan sist eftersom min biljett inte hade en plats reserverad at mig sa jag fick i stort sett det som blev over. Fick en gangplats pa raden som var tredje langst bakifran. Satt bredvid ett par fran Linkoping. Tjejen var jattetrevlig.
Val framme i NY sa borjade saker bli trakiga. Det var en passkontroll som tog typ en timme. Eftersom jag satt sa langt bak pa planet sa kom jag av nastan sist vilket innebar att jag hade 300 personer fran mitt flyg framfor mig. I kon sag jag FilipochFredrik-Fredrik.
I passkontrollen stallde de massa fragor. Vart jag skulle, vad jag skulle gora dar, om det var min forsta gang dar, varfor jag inte gick i skolan, om jag reste ensam, varfor jag reste ensam, om mina foraldrar visste att jag reste osv..
Sen var det dags att hamta ut mitt bagage och checka in det igen. De pa Kalmar flygplats kanske inte ska saga att man inte behover gora nagot alls med sitt bagage om de inte ar sakra. Men jag checkade in det igen iallafall. Tog taget till en annan terminal, fixade ett boardingpass, gick igenom sakerhetskontroll och letade upp min gate. Allt detta tog lite mer an 2 timmar. Jag forstar att vissa missar sina anslutningsflyg i USA.
Val pa nasta plan satt jag vid fonstret bredvid ett amerikanskt par. De skulle till Costa Rica for nagon cyklingsgrej om jag forstod ratt. De var jattetrevliga och vackte mig nar maten kom, fikat kom, nar vi skulle fylla i blanketter och sant.
Efter den flygresen var jag antligen framme. Passkontroll igen och sen hamta ut bagaget. Det kom pa tva olika rullband sa det var lite svart. Speceillt eftersom man aker ensam. Sa stod man dar. Vantade, tittade, vantade, tittade. Till slut hade nastan alla fatt sina bagage. En tysk kille i min alder fick inte heller sin vaska. Sen var det tva till vars vaskor antagligen tagits av fel person. Men min vaska och den dar killens var inte med over huvudtaget. Vi fick fylla i lite papper och sant. Nar jag kom ut ur flygplatsen fanns det ingen dar att hamta upp mig. Jag fick lana en telefon och ringa mitt hostel. En liten man kom fram till mig och fragade om jag var Sara och sa att min skjuts skulle komma om en stund. Tva timmar efter planet landat sitter jag i en bil pa vag till mitt hostel.
Val framme pa hostlet sa skulle hela Afrika gora sin tvatt. Seriost. Det ar en jattegrupp med afrikaner har. Sakert 30 personer. Alla skulle lamna in sin tvatt till killen i receptionen sa det tog typ 40 minuter innan jag fick checka in. Sen fick jag min nyckel, smyga in i mitt rum eftersom alla lag och sov, for att sedan somna sjalv.
Idag kanner man sig sadar fresh. Har duschat och tvattat mig med handtval. Har pa mig samma klader som igar och hoppas verkligen min vaska kommer ikvall. Annars maste jag kopa lite klader idag. Tankte inte pa att ha ombyte i mitt handbagage..
Nu regnar det har. Det ar trots allt regnmanad. I morse at jag pannkakor fast de var ganska torra.
Jag vet inte om jag ska checka ut harifran idag eller om det ar imorgon. Vi far se.
Snart ska jag val iallafall fa lite info om allt och kolla runt lite i stan. Jag ar ratt trott trots att jag vaknade och gick upp av mig sjalv kl 8. Det var nagon lastbil som tutade sa det var lite svart att ligga kvar.
Det var stundens uppdatering.
Later
Torsdagen kommer komma
Sååå imorgon ser min dag ut typ:
Gå upp ur sängen utan att ha sovit (antar jag) för att sedan försöka äta frukost kl 5 på morgonen..
06.25-07.15: Kalmar - Stockholm
10.25-12.55: Stockholm - New York (Flygtid 8 h 30 min)
17.15- 20.30: New York - San José (Flygtid 4 h 15 min)
Så imorgon kommer jag flyga tillbaks i tiden. Och folk har sagt att man inte kan det...
Känns bra att ha rätt mycket tid i New York för annars hade jag suttit hela flyget dit och stressat upp mig om att jag inte skulle hinna.
Nyss åt vi pizza och ikväll ska jag vräka i mig svenskt godis. Det är okej!
Blir lite illamående när jag tänker på allt. Resan alltså, inte godiset.
Ska väl försöka trycka ner det sista i väskan och kolla lite på tv. Ska bort till min syster och hennes familj sen med.
Yeye, annat kallar!
Yo soy rabiosaaa
Försöker pigga upp mig själv lite med musica.. Man blir ju lite deppig ibland.
Volontär i Costa Rica
Jag wingar ju inte allt detta själv som ni kanske förstått. Varken Costa Rica eller Kina. Ska man åka till länder som de så tycker jag att man ska åka med en organisation. Min heter worktravelcompany.
På samma hemsida hittar ni info om Teach and Travel China som jag var på Juli till Januari.
Man måste se sig om lite. Ifrån Nybro ser man inte mycket! :)
http://www.worktravelcompany.se/country-program.cfm?country=Costa%20Rica
Ord utan handling betyder ingenting
Så igår spenderade jag tid att fixa värsta tårtan. Mamma, Ulrika, Axel, Stella och Hanna firade mig och verkade gilla tårtan :)
Jag fick grejer till resan, typ ryggsäck att ha som handbagage och lite sånt. Fick också goda parfymer, god choklad och fina ljuslyktor :) Massa fint helt enkelt!
Det är inget sammanträffande att jag åker några dagar efter min födelsedag. I år ville jag fira den hemma så såg till att jag inte åkte innan den.
Idag har jag försökt packa. Jaa.. Det är inte alltid så kul faktiskt.. Väskan känns full och jag har massa saker kvar som ska ner i den. Blev lite arg och deppig över det så jag gick in med allt i Henkes rum där det får ligga tills imorgon. Då jag måste ta tag i det på riktigt. Jag ser inte fram emot det.
Ligger i min säng och tänker på att detta är näst sista natten i min egen säng på jättelänge. Fast jag vet å andra sidan att om typ 3 veckor har jag fått en vardag och ett eget rum. Det tar inte så lång tid innan man anser det vara ens riktiga säng. För det är det ju, iallafall för en tid.
Mitt handbagage kommer vara som ett apotek. Hur mycket tabletter som helst känns det som. Bäst att ha det i handbagaget om de vill kolla vad det är. Massa annat ska också få plats, typ datorn. Tur att jag fick en bra ryggsäck! Annars skulle det aldrig gå.
Än så länge har jag lyckats få ner alla kläder, skor och vissa hygienartiklar i den stora väskan. Den känns full men den väger bara 15 kg. Hem från Kina vägde den 26 kg så det borde finnas mycket packningskapacitet kvar. Det gäller bara att orka pussla.
Jag har lite svårt att bestämma vad som ska med och vad som ska lämnas hemma. Jag hade velat ta med mitt fina Family-halsband som jag fått av Henrik och Sandra men å andra sidan vill jag verkligen inte bli av med det. Jag tror det får stanna hemma. Lycko-Angie får följa med istället :)
Imorgon ska jag packa klart, växla lite pengar, rota fram lite kort (sist hade jag inte med mig några kort alls typ, man lär sig av sina misstag) och köpa det sista. Typ en tandborste.
Jag kommer nog ha en busy day imorgon så jag borde sova snart. Jag hoppas att jag inte drömmer mardröm inatt igen. Nattens dröm var en blandning av massa intryck jag fått de senaste dagarna. Den glömmer vi helst!
Det finns de som lever en mardröm just nu. Även om jag är på andra sidan jorden så finns jag alltid där ändå, you know it!
Over and out, sängen kallar.
Snygg tårta om jag får säga det själv! Det var lite svårt att skriva bara, det kanske syns.
Min lycko-voodoo-Angie som jag fått av Henrik och Sandra. Hon får åka förstaklassigt (handbagaget). :)
Seriösa klubben
Köper jag ett paket med 30 st Chloroquinetabletter så får jag 2 viagratabletter helt på köpet!
Men, vänta nu........
http://refreshapoteket.com/priser/chloroquine.html
I should know who I am by now
10 dagar kvar tills jag åker igen. Skrämmande. Vet inte om jag är lika rädd som jag var sist jag åkte. Ja, jag är rädd. Vissa verkar tro att jag är gjord av sten och åker utan att bry mig. Årets skämt. Jag är rädd. Klart man är, eller? Jag kanske har åkt till andra sidan jorden en gång men jag är inte säker på att det gör det lättare denna gång. Hade jag åkt tillbaks till Kina så hade jag nog varit lugnare. Då hade jag vetat vad som väntade. Jag har aldrig varit i Centralamerika. Jag har ingen aning om vad som väntar mig. Jag har varit i 6 europeiska länder och Kina. Jag är ingen supervan resenär. Bara för att jag bodde i Kina i ett halvår behöver ju inte det betyda att ett halvår i Costa Rica blir lättare. Jag tror inte det iallafall.
Vissa saker vet jag ioförsig. Hur vissa saker känns. Saknad och längtan hem. Saknad efter familj, vänner, kultur, mat, möjligheter. Jag är nog lite mer förberedd denna gång men jag vet inte om det är så bra heller. Dessa saker kanske inte kommer slå mig stenhårt efter 1 månad men å andra sidan kommer jag känna saknaden från sekunden flygplanet lyfter. Återstår att se om det gör saken bättre eller sämre. Det finns ingen återvändo i vilket fall. Från och med Kina kommer jag alltid veta hur det känns att vara väldigt långt hemifrån i en extremt annorlunda kultur.
Klart man är rädd. Fast sånt får ju inte stoppa en från att göra saker. Jag är så mycket mer än bara rädd. Jag är förväntansfull. Vissa älskar känslan av bergochdalbanor, den där skräckglädjekänslan. Det är lite så jag känner. Jag är skiträdd. Jag vet inte vad som kommer. Av någon anledning så har jag en skräckkärlek till den. Ibland blir man illamående när man tänker på resan. Man kan inte riktigt greppa känslan eller förstå vad som kommer. För det vet jag inte riktigt.
Denna gång flyger jag själv Kalmar-Stockholm-New york-San José. Till Kina åkte vi nio svenskar samtidigt. På samma flyg utan mellanlandningar. Nu är jag själv. Det blir några nätter på hostel när jag kommer fram sen blir jag placerad i värdfamilj som jag ska bo hos i två veckor. Under dessa två veckor ska jag bo i San José och läsa spanska. Förhoppningsvis är det fler volontärer men jag har inte riktigt lyckats få fram det av organisationen jag åker med.
Efter de två veckorna hamnar jag 2,5 mil bort i en stad som heter Cartago. Där ska jag bo hos en värdfamilj och arbeta på ett barnhem i sex månader. Jag måste lämna landet minst en gång för att förnya mitt visum som görs genom att lämna landet i 72 h för att sen komma tillbaks igen. Man får tre månader när man kommer in i landet. Jag är lite rädd att jag ska behöva göra det själv. Typ åka en bussresa till Nicaragua eller Panama över en helg ensam.
Efter min barnhemstid är över har jag två veckor innan hemresan är bokad. Får se hur mycket pengar jag har kvar så det får avgöra vart jag åker. Skulle gärna åka till Brasilien eller Chile eller något. Cuba kanske?
Man får se hur det blir. Kanske blir att man åker runt lite i Costa rica eller lägger sig på karibiens strand i två veckor? Har inte planerat sånt. Det får jag ta som det kommer. Mycket beror på pengarna och på hur mycket packning jag har. Resa med skitmycket packning är sådär kul. Been there - done that.
Slutligen vill jag bara slänga in att saker löser sig. Det kan ta tid och energi men det löser sig. Värdfamiljen och jag funkar inte alls - bara att byta. Barnhemmet är hemskt - byt projekt. Man vill hem - åk hem.
Jag tänker inte riktigt så men vissa gör. Jag kan inte riktigt se hur värdfamiljen och jag inte skulle passa. Att anpassa mig till andra kulturer är jag ingen nybörjare på. Att barnhemmet skulle vara hemskt kan jag inte tänka mig heller. Klart att det kommer vara jobbigt i början. Föräldralösa barn - det skär i hjärtat.
Jag tänker positivt. Utgår från att allt kommer vara bra. Visst, vissa säger att det leder till besvikelse men jag väljer hellre att vara positiv än negativ.
Om jag skulle gå runt och oroa mig för att något hemskt ska hända hemma skulle jag aldrig kunna åka. Det som händer det händer och förhoppningsvis finns det en mening med allt.
Man måste våga tro på livet liksom.
Hemska saker händer även om man är hemma. Att stanna hemma hindrar oftast inte saker från att ske.
Ingen har lovat mig en morgondag.
Man får leva medan man kan.
No regrets.
Explosive
När vi var på Öland var mamma och jag ute och cyklade lite när hennes cykel började krångla.
Jag: Testa att växla?
Mamma: Det hjälper inte.
*Tio minuter senare cyklar vi in på vår tomt och jag ser hur mycket löv det är*
Jag: Man kanske borde räfsa lite..
Mamma: DET HJÄLPER JU INTE ATT JAG VÄXLAR!
Igår var vi på Hansa city och skulle fika. Den mest efterblivna människan någonsin jobbade där.
Jag: Vad är det för muffins? *pekar*
Hon: Vilken?
Jag: Den ljusbruna (fanns bara två sorter)
Hon: Vad?
Jag: Vad är det för muffins?
Hon: Vad?
Jag: DEN LJUSA MUFFINSEN, VAD ÄR DET FÖR NÅGON?!
Hon: Aha, muffins....
R-TARD.
Är man hörselskadad OCH efterbliven kanske man ska jobba med något annat.
Förvrängda självbilder
Fast det är nog där den första skillnaden kommer. Smalt är fint till en gräns. För smal är inte fint. Undernärd är inte fint.
Jag skulle aldrig kunna ge upp att äta. God mat, godis.. Never.
De å andra sidan har ingen smak kvar. Inget smakar. Allt blir bara ångest.
Ät en enda tomat på en hel dag och spring i två timmar för att få bort den.
Ät inget på flera dagar, sen ät allt som kommer i ens väg för att senare ha ett mindre trevligt besök på toaletten när allt tvingas upp.
Jag går in i klädaffärer och skrattar åt de minsta byxstorlekarna. Man mäter och den går halvvägs runt låret. Byxbenen är 1 dm längre än mina egna ben. Skratt. Det är för sjukt. För smalt. Fast på något sätt är det ändå idealet och många strävar efter det. Inget att skratta åt egentligen men vad ska man göra?
Det är ingen hemlighet att det är modet som skapar de extrema idealen (vissa skyller på killar med). Man bannar kläddesigners som vill ha undernärda modeller. Det är väl inte där problemet ligger? Hur många modeshower har jag tittat på? Hur många svindyra märkeskläder äger jag? Vad har superstora kläddesigners med att göra hur stor H&Ms storlek 36 är? Allt kanske inte hänger på storlekar på kläder men det är ändå där man får svart på vitt på något sätt. Har man storlek 40 är man inte smal. Har man storlek 32 så är man det.
Jag tycker ändå att problemet delvis ligger hos de stora, billigare klädkedjorna. Klädkedjorna där många köper kläder. Gina Tricot, Hm, Vero Moda, Vila. Om de skulle sluta med sina löjligt små 34or (som snarare borde räknas som storlek 30) skulle iallafall lite av pressen försvinna. Eller är jag helt ute och cyklar nu?
Jag vet inte vart det börjar men någonstans är det ju. Om det börjat så borde det väl kunna ta slut?
Och ja, jag vet att detta inte är något som började nyligen. Det har säkert funnits hur länge som helst men mycket har faktiskt ändrats och fått lösningar bara de senaste 50 året.
Kommer att stoppa ätstörningar vara lite som finding a cure for cancer? Omöjligt?
Kunde laddat upp värsta skräckbilden men jag vill faktiskt inte. Vill ni se det, google it. Jag mår dåligt av att bara se bilder.
The world falls down around us
Cause I will take it on the chin, for you.
So lay your cuts and bruises over my skin.
I promise you won't feel a thing.
Cause everything the world could throw
I'll stand in front. I'll take the blow for you.
For you.
Pri(n)celess
Stella och jag sitter på lekplatsen och har nyss trollat alla elaka priater till rosa grodor.
Stella: Nu ska vi gifta oss med våra prinsar.
Jag: Okej. Vem är din prins?
Stella: Simon på dagis!
Jag: Vem är min då?
Stella: Ehh.. Hmm... Du kanske...inte har någon?
Aj?
Alltså tjejen är inte ens fem år men koll på läget - det har hon. 
Move me
Klädkammaren är typ lika stor som hallen! Det kan man ju behöva.. Nackdelen är att den ligger på SJUTTONDE våningen. Tänk om det skulle börja brinna. Flyga ner 17 våningar tar ju ändå lite tid.. Eller om man kommer hem och har storhandlat och hissan är ur funktion. Men den var fräsch iallafall :) och kostade bara 545 000.. Värsta kapet...............
http://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-1,5rum-hogaholm-malmo-kommun-serenadgatan-30-2032596
Inte för att det är dags att köpa lägenhet nu men det kan vara bra att kolla runt lite. Och fråga pappa vart jag inte ska bo. Har suttit och småfnissat lite åt namnen på Malmös områden som tex Sorgenfri och Dammfri. Jag uttalar dom såklart fel men ändå..
Till bror
Henke ville ha lite Ölandsbilder på sitt kontor så lägger upp dom här så får han välja :)
Vid de fem sjöbodarna
Vid hamnen
Vid hällarna
Ängejärns udde (stavning??)
Ängejärns udde
La bara upp några somriga bilder. Har massa vinter, vår och höstbilder med om du vill ha det :)
Vaccin
Vad jag kommit fram till är:
Difteri - klar?
Kolera
Malaria – Tabletter?
Tuberkulos
ETEC
Tyfoid feber – klar?
Rabies ?
Ahh vad jobbigt. Difteri tror jag ingår i vaccinationerna vi tog som barn. Tuberkulos, har vi den? Jag försöker tyda min vaccinationsbok om det står att jag har tagit mot Tyfoid feber men det är helt omöööjligt. Rabies kan man väl inte ens vaccinera sig mot om jag förstått det rätt. Man förlänger insjukningstiden om man får det, alltså man får typ 24 h extra att få vård.
Jag är så förvirrad.. Man vill ju inte spruta in hur mycket skit som helst i kroppen heller. Inte mer än vad man behöver.
There is no place I cannot go
And maybe someday we will meet. And maybe talk, not just speak.
Don't buy the promises 'cause there are no promises I keep.
And my reflection troubles me.
I'm not calling for a second chance, I'm screaming at the top of my voice.
Give me reason but don't give me choice, 'cause I'll just make the same mistake.
Lean
Den finns att köpa på Svenssons i Lammhult (pappa fixade via kontakter) och det som finns där brukar ju vara billigt och bra! http://www.svenssons.se/mobler/1036-golvlampor/1678-lean_golvlampa/4024-svart_massing.aspx
Speeding cars
Here's the day you hoped would never come. Don't feed me violence just run with me through rows of speeding cars. The paper cuts, the cheating lovers, the coffees never strong enough.
I know you think it's more than just bad luck.
There, there baby, it's just textbook stuff. It's in the ABC of growing up.
Now, now darling, oh don't loose your head 'cause none of us were angels and you know I love you.
Carros favoritlåt, Tvärbra!
Pics
Branden på Södra cell antar jag. Bilden togs lördag eftermiddag. Alltså nästan ett dygn efter branden startade. Galet..
